För recept på grytan, skrolla längst ner i inlägget.

Enda sedan jag var barn har min vakna tid präglats och till viss del ägts av mina drömmar. Många storslagna, inspirerande och till och med under min egna fulla kontroll. Andra i total misär, worst case senarios och även i form av paralysen. Dvs att man mellan ett vaket och sovande tillstånd drömmer mardrömmar och därför upplever dem som mycket verkliga.
Igår strax efter lunchtid började jag succesivt känna mig en aningens orkeslös. Mina tinningar värkte, ögon sved och mitt ansikte liksom brände lätt likt efter en första dag på solsemestern.
Med vad är det som sker? Tänkte jag och viftade snabbast bort misstankarna om eventuell sjukdom då jag insåg att jag glömt att ta en snus på hela dagen. Såklart!
Väl hemma började den brännande känslan i ansiktet nästan koka och jag låg som plågad på magen och malde igenom de allra sista “måsten” innan det var ok för läggdags.
Och på natten mina vänner… Orden jag finner som beskrivande är endlöst och intensivt. Mardröm efter mardröm efter mardröm. I intervaller väcktes jag av mitt eget jämmer, gråt och stön. Svettig och varm som köksugnen på jobbet (som en bränt sig på den!). Vid varje tillfälle som jag vaknade tittade jag på klockan i hopp om att en morgon snart skulle gry. Men icke!
Den sista drömmen var så intensiv… Många gånger lider mina drömmar av “Messiaskomplex”. Tex att det är krig och jag springer med två barn varpå vi är jagade av något eller någon. Plötsligt möts vi av ett stup eller vatten. I ren och skär panik slänger jag mig ut med båda barnen under armarna. Och i den styrka att klara det inser jag plötsligt att jag kan andas under vattnet och fortsätter springa, springa, springa. Sen vaknar jag.
I natt var det däremot helt andra bullar.
Det började som många gånger med att ett krig brytit ut och jag befinner mig på förskolan. Alla vuxna har dött och jag står ensam med alla barn samtidigt som fler ansluter sig till oss från andra närliggande förskolor. Det finns inget vatten och knappt om mat. Men alla är hungriga och jag är deras enda räddning. Jag söker febrilt efter ätbara ting och lyckas till min enorma lättnad skrapa ihop för att tillaga en stor soppa på spik.
Som ensam trygghetspunkt för alla skadade och skärrade barn förstår jag att jag måste agera effekfivt.  Jag slänger snabbt därför ner allt i den största kastrull jag har, sätter igång plattan för att återgå till att ge omsorg åt barnen.
Jag plåstrar om, tröstar, byter blöjor osv, osv då jag plötsligt kommer på, soppan!
Jag springer mot köket och ser då att den hela reducerats ner till nästan botten av kastrullen. Jag skrapar ihop det lilla jag lyckas rädda från den osmakligt vidbrända maten vilket blir en portion. Broderligt får de dela på tallriken vilket är en ynka tesked var. En hysteri bryter ut och där står jag som en maktlös, förlorad svikare.
För sista gången den här natten vaknade jag nu upp. Klockan hade ännu inte ringt men det var lika bra att kliva upp, ruska bort alla hemskheter och unna sig ett välförtjänt långbad.
Jag kände mig genast lite bättre och beslöt mig därför för att åka till jobbet.
Tror ni mitt hjärta brast då jag såg de små själarna jag drömt så intensivt om? Svar ja. Självklart var jag inte transparent i dessa känslor men säkert en aningens mer kärleksfull än annars; vilket då är alot!
Dags för Matpanelen och mitt ansikte började plötsligt åter “bränna”. Hade som noll energi och tänkte tyst för mig själv, petra! Du är sjuk.
Reaaaally?…
En ringer mamma som utan att blinka bokar en tågbiljett för att komma upp till henne. Bara timmen sedare sitter jag på tåget. Länge leve mammor säg!

Med detta skrivet delar jag med mig endast med mig av ett recept. Fann ingen ord att direkt dokumentera från dagens matpanel, hej och hå.
En rätt som ungarna, trots dess intensiva kryddning ÄLSKAR! Så den måste ni bara testa. Punkt slut! Och JA! Jag har börjat tillsätta linser men tyvärr inte måttat utan gått på måfå. Så vill ni tillsätta det, ha i lite linser och späd med extra vatten. Gå på sunda förnuftet. Puss!Ingredienser

10 soltorkade tomater

1 pkt oumph, garlic and thyme

1 stor gullök

1 röd paprika

1 burk finkrossa de tomater

1 kruka färsk persilja

1 grönsaksbuljongtärning

3 msk solroskärnor

1 msk spiskummin

1 tsk malen kanel

1 tsk tomatpuré

4 kryddnejlikor

3 lagerblad

3 vitlöksklyftor

Salt

Peppar

Gör såhär:

1. Finhacka gullök, soltorkade tomater och paprika. Stek tillsammans med oumph och solroskärnor i rymlig kastrull med oljan från de somtorkade tomaterna. Först på hög värme för att få en fin yta. Därefter sänk värmen och stek tills att paprikan blivit mosigt möra.

2. Tillsätt tomatpuré, vitlök samt torrkryddor och rosta. Tillsätt sedan krossade tomater.

3. Finhacka persilja och tillsätt i kastrullen tillsammans med buljongtärningen och låt koka upp i ca 10 minuter. Smaka av med salt och peppar. Servera med potatis, ris eller pasta!

*section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section*