Receptet på citronmums finner ni löngst ner i inlägget.

Mitt liv är så galet hysteriskt för tillfället. Ni kan endast föreställa er!
Att arbeta praktiskt taget 200 procent, flytta sex timmar bort och hinna leva lite har gjort att tiden bara springer iväg!
Förra veckan blev jag så less att jag beslutade mig för att skänka bort och återvinna i princip allt jag äger. Mitt kök inklusive alla mina maskiner (utom mina guldkorn såklart), all inredning, ja precis allt! I och med att mina föräldrar bor långt ifrån Stockholm har det inte direkt varit möjligt för dem att hjälpa. Tack och lov har jag nu min kille som kom till undsättning vad gällande nedmontering av säng samt skjuts till och från återvinningen osv. För det är jag ofantligt tacksam!
Såklart ska någon granne också renovera sin lägenhet just nu. Vilket gjorde att deras hantverkare “abonnerade” hissen. Så då en vaknar klockan 05.00 för att hinna flytta lite före dess att en åker till jobbet och märker att hissen inte vill sig… Nämnde jag att jag bodde på 10de våningen? Det var bara att rocka trapporna, säg!
Gnäll, gnäll, gnäll. Som jag gnällt den här månaden, haha. Usch. Men FYSATANS vad glad och lättad jag är över att det äntligen är över.

Så i torsdags fick jag finbesök i köket. Det var nämligen så att min älskade guddotter Ellie och hennes gosmamma kom förbi för att se vad bustanten har för sig om dagarna. Ellie fick baka sin allra första pizza. Och en vegansk sådan! Hon var så duktig för sin ringa ålder. Oerhört fokuserad och mån om att göra precis som kock Petra. Världens bästa Ellie!Tidigare under dagen hade jag bakat citronmums på russin då kidsen självklart behövde lite extra energi efter den spännande påskjakten. Ögonen lyste upp som tindrande stjärnor på varendaste en, solen lyste och allt jobbigt som legat över mig de senaste veckorna kändes plötsligen som bortblåst.
Universums kanske sötaste påskkärring och Matpanelaren Greta vill hemskt gärna vara med på bilden med godsakerna. Vips sade det och alla kakor låg inbäddade i den grusiga marken.
“VAD GÖR VI NU?!” Frågar de alla uppgivet och osynkat i kör samtidigt som de flockar sig kring katastrofplatsen.
“Petra bakar nya! Hon bakar nya nu. Petra bakar nya. Eller hur Petra? Visst bakar du nya?!”, hör jag någon säga högt och tröstande för sig själv.
Som TUR var hamnade de över och under varandra. Vilket gjorde att vi lyckades rädda de som hamnat överst! Jubel!!! Alla fick sig slutligen ändå en varsin och dagen… Den var räddad!

Olycksplatsen

Ingredienser

Citronbotten
2 citroner, zest
4 dl vetemjöl
3 dl russin
3 dl havremjölk
1 dl rapsolja
1 msk vaniljsocker
1 tsk bakpulver
1 tsk bikarbonat
1 krm salt
Växtbaserat smör och ströbröd

Citronfrosting
240 ml agavesirap
200 gram växtbaserat smör
1 dl solroskärnor
1 citron, zest

Garnering
Kokosflingor
Ca 250 gram jordgubbar

Gör såhär:

Bottnen: Sätt ugnen på 185 grader, varmluftsugn.
2. Blanda alla torra ingredienser för sig direkt i en rymlig bunke. Värm russin med havremjölk och citronzest i en kastrull.
Mixa slät och häll över de torra ingredienserna. Tillsätt också rapsolja samt yoghurt. Vispa till en klumpfri och jämn smet.
3. Smörj och bröa en ugnsplåt. Släta ut smeten jämnt över plåten med hjälp av en slickepott. Grädda långt ner i ugnen ca 15-20 minuter.
4. Topping: Värm ingredienserna i en kastrull tills det att smöret smält. Mixa sedan slät. Häll/bre över din citronbotten. Garnera med kokos och jordgubbar. Ställ i kylen ca 30 minuter före servering så att toppingen får sätta sig.

*section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section*