Att en s.k celebritet lånar ut sitt varumärke för marknadsföring är inte ovanligt på något sätt. Det konceptet har funnits länge, och är vanligt i de flesta branscher. Det finns bland annat möbler, smycken, parfymer, köksprylar, kläder och marmelader med kända människors namn och ansikte på.

Frågan är om vi konsumenter tror att produkten blir bättre bara för att ett berömt namn satt sitt OK på den? Tror vi kanske att vi blir smittade av stjärnglansen på något sätt? Att Pharell Williams färgglada sneakers gör dig gladare och studsigare än ett par andra gympaskor. Att Anna Kournikovas Rolexmodell gör dig sportigare, eller att Paulo Robertos pastasåser gör dig mer eldigt, Italiensk än de andra såserna. Vi konsumenter är självklart medvetna om att de inte är stjärnorna själva som syr, snickrar, kokar eller står i labbet för att få fram de bästa smakerna.

Men frågan är varför vi som kund hellre köper en produkt som har en musiker, en inredare eller en författare som avsändare? Om man är lite insatt i marknadsföring, så borde man ana att producentens kostnad för att köpa ett kändisnamn, kanske ändå läggs på produktens pris.

Eftersom jag jobbar i vin- och matbranschen är jag väldigt intresserad av att veta hur det ligger till med kändisvinerna. Det är egentligen ingen nyhet, utan konceptet fanns redan på romarnas tid. Filosofer, generaler och politiker gjorde sitt eget vin. Det som är skillnaden idag är den genomslagskraft, via sociala medier, som de “brandade” vinerna kan få, och kanske vem som gör vinet. För det är få politiker och militärer som sysslar med vinproduktion idag. I den här branschen hittar vi istället skådespelare, sångare, idrottsmän och filmstjärnor. Det förekommer i hela världen och är nog mer vanligt än vad vi tror. Vissa stjärnor gör hela jobbet själva, vissa har bara satsat pengar och står som passiv partner. Sedan finns det en kategori som bara gör en punktinsats och sätter sitt märke/namn på en flaska eller två utan någon inblandning i själva processen.

Men då kommer frågan: Känns det mera trovärdigt att köpa ett s.k kändisvin, än att köpa vinet från en vinmakare som ofta spenderat minst halva sitt liv ute på vinfälten, samt i de flesta fall gått en gedigen universitetsutbildning?

Här i Sverige har kändisvinerna blivit allt vanligare. Under ett antal år har vi sett viner från Maria Montazami, KENT, Per Gessle, Per Morberg, Edward Blom och Petter. Jag undrar så klart  hur det går för dessa viner. Och hur ni konsumenter tar emot dem? En annan fråga som jag skulle vilja ha svar på är vad “kändisen” vill uppnå? Vill man kanske ha en ny karriär? Tror man att det finns pengar att tjäna eller är vinproduktionen kanske bara ett sätt att bredda sitt varumärke?

Jag kommer att träffa ett antal kända människor som har skapat sitt eget vinmärke och prata med dem om hur de tänkt. Först ut är Marie Serneholt som samtidigt som hon lanserar en egen doft, alldeles nyss släppt rödvinet Amare.

 *section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section*