La Spinetta har ingen lång historia att falla tillbaka på som man kan ledas att tro. Vinerna har ju haft ett stort genomslag i Sverige och andra länder. Nej det hela började så sent som 1977 med en Moscato d’Asti och det första röda vinet såg marknaden först 1985. Det var inte en Barbaresco utan en Barbera märkligt nog. Det var lite svårare att sälja viner gjorda på Nebbiolo då på åttiotalet och Barbera var mer lättsålt. Det låter kanske märkligt idag med tanke på Barolo och Barbarescos genomslag på marknaden.

Historien om La Spinetta är intressant trots att den är tämligen ung som vinproducent med egna buteljerade viner. Det hela började med att några anfäder sökte lyckan i Argentina i början på förra seklet. Många italienare emigrerade från sitt fattiga land och just Argentina var populärt för många. Idag har därför Argentina en stor befolkning som härstammar från Italien. Men det gick inte så bra för familjen Rivetti utan man återvände till det gamla moderlandet Italien till ett litet jordbruk i Neive i Barbaresco. Samtidigt drev man en krog i Serralunga. Det var knappa förhållanden för familjen men man knogade på envetet. År 1952 köpte man ett litet jordbruk i Castagnole Lanze som hade en liten vingård planterad med Barbera. Familjen ägnade sig åt druvodling samtidigt som man hade djurhållning vilket var mycket vanligt bland vinbönderna i Piemonte. Man vågade helt enkelt inte endast vara beroende av produktion av druvor vilket var osäkert. Under senare delen av 1970 talet slutade man leverera Moscato druvor till det lokala kooperativet och 1977 sålde man sina första egna moscatoviner under egen etikett. Familjen tänkte – Om vi nu lägger ned sådan stor kraft på att producera druvor av högsta kvalitet, varför skall dessa då blandas med andra producenters druvor som inte har samma kvalitets ambitioner som vi? Dessa viner under egen etikett vann stor framgång på marknaden. Det vände för familjen efter år av träget arbete. Familjen Rivetti var arbetsamma och såg positivt på framtiden och förvärvade fler och fler vinmarker och planterade Nebbiolo. Steg för steg arbetade man in sitt varumärke på marknaden. Huset fick namn om sig att göra kvalitetsviner i en egen stil. Stor energi lades på att resa runt och marknadsföra vinerna vilket gav resultat. Namnet La Spinetta betyder på kullens topp vilket stämmer väl in på läget. Än idag har man sin vinanläggning i Castagnole Lanze på kullens topp längs en bergsrygg. Castagnole Lanze ligger några kilometer nordost från Barbaresco och Neive.

Med framgången med de röda vinerna växte optimismen. Under 1989 lanserades den idag populära Plin som är en blandning av Nebbiolo och Barbera. Husets moderna stil gav framgångar på många marknader som exempelvis i USA men även i Sverige. Det hårda arbetet i vingårdarna gav frukt. Vinerna gjordes koncentrerade och mörka i färgen vilket tilltalade många. Tekniken med rotofermatorer användes för en bättre extraktion av musten. Även nya franska ekfat användes i stor utsträckning vilket även det var populärt hos många konsumenter. Under 1995 förvärvades den berömda vingården Gallina i Barbaresco som många gillar idag. Men man sökte även en Barolo då marknaden efterfrågade denna typ. Barolo har alltid varit mer känt än Barbaresco på de flesta marknader i världen. Giorgio Rivetti fann vad han sökte år 2000 och kunde köpa en stor egendom i Grinzane Cavour. Campé är en stor vingård på hela 8 hektar med femtio år gamla stockar av Nebbiolo. Det var dyrt brukar Giorgio sucka men idag visar det sig vara ett bra köp fast många ruskade på huvudet när det skedde. Många ser Campé som La Spinettas främsta vin. Under mars månad fokuserar DinVinguide.se bara på Barbaresco så Campé kommer inte med i denna artikel.

 

Vinhuset La Spinetta producerar ett relativt stort antal viner.
Här koncentrerar DinVinguide.se på de mest berömda lägena Gallina, Valeriano, Starderi och Bordini.
Varje årgång beskrivs inte utan vad vingårdarna generellt ger för stil på vinerna.

Barbaresco Bordini
Tanken var att druvmaterialet ursprungligen skulle ingå i den enklare Langhe Nebbiolo. Kvaliteten var så bra att man beslutade sig för att vinifiera den separat vilket var kul då den håller bra kvalitet som en egen cru. Idag är vinstockarna nästan trettio år i genomsnitt så det är inget problem med för unga stockar om någon nu tycker det. I exempelvis Bourgogne anser många att 25 år gamla vinstockar är Vielle Vignes, gamla stockar. Första årgångenav Bordini såg marknadenmed årgång 2006. Det är den lättaste och ljusaste av La Spinettas cru viner. Hallon och ljusa körsbär är vanligt förekommande aromer men med ett fint stöd i bra tanniner. Ett elegant matvin som passar till mycket. Kan drickas relativt ungt men klarar även några års lagring.

Barbaresco Gallina
Denna vingård i Neive med sin kalkrika lerblandning ger långlivade viner med stor finess. Vinstockarna har en ansenlig ålder med över femtio år i genomsnitt på denna 5 hektar stora vingård som ligger på cirka 260 till 290 meters höjd. Marknaden får i genomsnitt endast 10 – 12 000 buteljer per år men beroende av årgången och avkastning varierar detta. Doften har en mineralisk karaktär och fin frukt med aromer av hallon, lingon och violer. I ungdomen är fattonerna påtagliga så lagra vinerna ett antal år för att få harmoni och balans. Ofta känner jag björnbär och lite exotiska asiatiska toner i Gallina som lätt klarar 25 år lagring i källaren. Perfekt till vild fågel eller höstens svamprätter.

Barbaresco Valeriano
Valeriano ligger i distriktet Treiso på hög höjd. Den 3 hektar stora vingården tronar på 450 meters höjd vilket får anses högt i det relativt svala Langhe. Vinstockarna är nästan femtio år gamla i genomsnitt vilket borgar för komplexitet i vinerna från Valeriano. Vinet får en 7 till 8 dagar lång masceration och efterföljande lagring på små franska fat i 20 till 22 månader. Vinerna släpps först efter tre år till marknaden efter skörden. Doften är mer kompakt och har solmogna plommon, rosor och mer svarta än röda bär i doften. I ungdomen är tanninerna framträdande så var inte för klåfingrig utan vänta för då kommer den fina frukten fram. Vinet klarar lång lagring upp till trettio år för den som gillar fullmogen Barbaresco. Men givetvis kan vinerna drickas tidigare.

Barbaresco Starderi
Södervänd vingård liksom de två föregående Gallina och Valeriano. Staderi ligger i kommunen Neive med en fin jordmån av kalk och lera som är ypperlig för druvan Nebbiolo. Vingården ligger på 270 meters höjd över havet. Vinerna får samma vinifikation som de ovan beskrivna lägena, 22 månader på franska små fat och kort masceration i rotofermatorer. Doften brukar ha en hel del hallon och mint i aromerna tillsammans med mogna plommon. Det är märkligt att mint och eukalyptus helt plötsligt finns i ett vin men inte i de andra lägena. Terroir som fransmännen säger eller? Jag tycker att det är La Spinettas mest komplexa Barbaresco med många skiftande senasationer i doft och smak. Det är därför inte ett bättre vin än de föregående beskrivna utan annorlunda. Starderi fungerar bra till grillat kött och har även det en härligt lång lagrings potential.

LÄS ÄVEN: LA SPINETTA – DE HAR GJORT ETT ODÖDLIGT VIN