Din smak är personlig och beror på dig själv.
Du kan utveckla den eller du kan behålla den som den är och den kommer med all säkerhet i alla fall förändras med åren. Det är få som tycker om samma smaker som barn som de tycker om som vuxna, men undantag finns naturligtvis.
Vad som anses som gott och inte gott är subjektivt och beror delvis på att vi präglas av vår omgivning och de smaker vi växer upp med och att tillräkligt många har samma åsikt. På Island äter man surhaj och där är det en delikatess men jag har svårt att tro att vi är så många som skulle uppskatta den anrättningen här. Det finns naturligtvis andra faktorer som spelar in i hur vi förhåller oss till vår smakupplevelse.

Den första faktorn är utrustningen. Som med allt annat är vi olika utrustade. Vi har helt enkelt olika förutsättningar att uppleva smak och doft. Precis som att en del människor är färgblinda så finns det även de som är smakblinda och inte förnimmer vissa smaker.

Är luktsinnet skadat blir förnimmelsen begränsad då det är vårt luktsinne som tillför en ytterligare dimension i vår smakupplevelse. Utan luktsinnet kan vi i stort sett bara uppleva sött, salt, surt och beskt. Kort sagt vattenlösliga smaker. Luktsinnet gör det möjligt för oss att uppleva fettlösliga smaker som till exempel kanel.

Gör ett enkelt experiment. Blanda socker och kanel och placera på en sked. Knip ihop näsan med tummen och pekfingret så att du inte känner någon doft. Häll kanelsockerblandningen i munnen och låt sockret smälta ordentligt och upplev vad det smakar. Du kommer uteslutande att känna sötma. Då är det dags att släppa greppet om näsan och vips så kommer kanelsmaken också. Tacka ditt luktsinne för den upplevelsen.

Det kan också vara tvärt om att man är extremt känslig eller tycker vissa smaker är obehagliga. Jag personligen tycker att getost smakar som om jag skulle slicka en get på pälsen. Misstolka nu inte det där. Värre blir det när man ska festa till ordentligt och häller honung ovanpå. Gräsligt!

Den andra faktorn är våra erfarenheter. Vad du har upplevt tidigare i ditt liv påverkar hur du upplever din smak. Om du har råkat ut för något obehagligt, låt oss säga att du råka dricka sur mjölk som barn, så kan mjölk förbli det värsta du vet resten av ditt liv. Det kan också vara tvärt om. Något fantastiskt du upplevt i samband med en smak gör att du kan äta eller dricka i stort sett hur mycket som helst av just det som smakade så gott då.

I mitt fall kan jag återkoppla till getosten. En väninna till mig placerade en bit getost i en semla och gav den till mig. Ni kan ju tänka er själva smaksensationen jag upplevde när jag bet i semlan. Den första tanken som for igenom mitt huvud var hur gammal grädden var innan jag insåg det diaboliska tilltaget. Det tog några år innan jag kunde njuta av en semla igen utan att kontrollera dess innehåll minst tre gånger och det smaka aldrig riktigt lika gott igen.

Den tredje faktorn som är vår medvetenhet. Att av upplevelsen dra en lågisk slutsats så att det blir en integrerad erfarenhet. Om du tillexempel aldrig förr provat ett korkdefekt vin är det kanske svårt att sätta fingret på vad som är fel. Har du druckit några glas vin före så blir det inte lättare. Du kanske bara tycker att vinet du dricker doftar och smakar besynnerligt. Vis av erfarenheten reagerar vi mycket starkt på den mycket speciella doft som korkdefekt vin har och kommer troligen inte göra om misstaget igen. Jag sa troligen för det finns ingen garanti för hur uppmärksamma vi är på felsmaker.

En fjärde faktor är klimat och atmosfär. Vi är nog många som varit ute och rest och ätit och druckit gott. Sedan när vi kommer hem och ska dricka och äta samma sak så smakar det aldrig riktigt lika bra. Det kan bero på att själva resan i sig är förknippad med trevliga upplevelser men också klimatet vi vistats i är annorlunda än här hemma.

Det kan naturligtvis vara tvärt om. Jag minns själv när jag var i Thailand som är ett tropiskt land med hög luftfuktighet. Där kunde jag dricka Heineken med välbehag för där smakade den riktigt gott. Här hemma tycker jag att den mest påminner om beskt mineralvatten. Som tur är finns det inga bildbevis på mig med någon flaska i handen.

Utan att komplicera det hela ska jag bara som hastigast nämna kontrastprincipen vilken är avgörande för hur vi upplever smaker beroende på vad vi druckit och ätit före. En klassiker i sammanhanget som belyser effekten är att borsta tänderna först och sedan dricka saft eller juice efteråt. Ingen hitt direkt. Men det kan även här vara tvärt om. Det är en orsak till att aperitifer är sura och bittra som stimulerar aptiten och får oss inställda på mat.

Och så avslutningsvis en liten historia från verkliga livet.
En gammal arbetskollega till mig var kattvakt några dagar en sommar. Som tack för hjälpen fick han ett par flaskor vin av sin granne. Nöjd med betalningen slog han och hans sambo sig ned i bersån för att njuta av det nyförvärvade vinet i eftermiddagssolen. De korkade upp en flaska och hällde upp varsitt glas vin.

”Vad är det här” utbrast min kollega när han tagit första klunken. Det smakade strävt, starkt och värst av allt trä. Det var den värsta smak han upplevt.

Det måste vara något fel på vinet. Vi provar den andra flaskan också, den kanske är bättre. Sagt och gjort. De öppnade även flaska nummer två. Då kom nästa chock. Den smakade lika illa.

”Vad är det här” upprepade han nu ganska förbryllad. Det här kan vi inte dricka.

För säkerhets skull så sparade de öppna flaskorna så att grannen kunde få smaka själv och inse att något var väldigt fel.
Ett par dagar senare när min kollega träffade sin granne vid staketet och de samspråkade lite om allt möjligt, kom vinet på tal.

–    Jag tog med mig lite av vinet som vi fick.
–    Vad tyckte ni om vinet?
–    Det smakade lite träigt!
–    Ja, mycket fatkaraktär, mycket ek. Visst är det gott, svarade grannen.

Smak är personligt, ibland väldigt personligt. Det den ena älskar avskyr den andra.
Eller som Hasse och Tage uttryckte det, ”smaken är som baken, bred”!