Det blev improvisation a la här är ditt kylskåp när familjen kom på besök. Min pappa ställde sig och stekte pannkakor, mamma gjorde sallad och jag rörde ihop en fyllning bestående av trattkantareller, salami, rödlök, kapris, chilitapernade och riven ost samt bitar av överbliven lagrad tallegio. Hur det nu kan existera överbliven tallegio, denna fantastiskt kulinariska norditalienska ost, gjord på råmjölk och (traditionellt i alla fall) lagrad i bergsgrottor. Osten lagras 40-60 dagar och mognar utifrån och in, har ett orange hölje och är härligt krämig inuti. Hursomhelst blev crepes-anrättningen, Frankrike möter Italien, mycket lyckad och toppades av rikligt med parmesan och pinjenötter. Till måltiden inmundigades ett fantastiskt rött vin- en s.k. supertoscan, ett vin från Toscana som gjorts på internationella druvor såsom Cabernet Sauvignon, Merlot, Syrah och Cabernet Franc. Många vinmakare anser, med all rätt, att det finns en fantastisk potential för dessa druvor i regionen och trenden startade redan på 1970-talet med Tenuta San Guido’s Sassicaia och Antinori’s Tignanello.  Då lagstifningen är rigorös får man inte benämna vinet som t.ex. ett Chiantivin om det inte är gjort på viss, hög procent Sangiovese, regionens paraddruva. Eftersom Supertoscan-vinet inte fick klassificeras som annat än bordsvin då det var otraditionellt tillverkat, tillkom en klassificering i början av 1990-talet. IGT(Indicazione Geografica Tipica) kom det att stå på etiketten, vilket innebar att vinet kunde ursprungbetecknas, och visa att det var av högre kvalitet än bordsvin. Kända producenter av dessa fantastiska, smakrika och kraftiga viner är förutom Marchesi Antinori och Tenuta San Guido’s exempelvis Tenuta dell’ Ornellaia med sitt världsberömda vin Masseto, och Fattoria La Massa med sitt vin Giorgio Primo.
Hursomhelst så var vinet fantastiskt till maten, och, som min pappa säger;
-mat är halva födan..sen har vi drycken…