Innan gås med tillbehör dukades fram förra veckan plockade jag fram en vacker magnumflaska ur vinkylen som legat och kallat på mig en längre tid. Champagnen är Deutz prestigechampagne, cuvée William Deutz, döpt efter mannen som skapade vinhuset 1838. Årgången är 1990, och alltså enligt många århundradets årgång i Champagne. 1996 var också formidabel, men 1990 får ofta något högre rankning eller poäng. Hursomhelst ett fenomenalt vin i ett fenomenalt format, en fenomenal årgång och ett fenomenalt tillfälle! Detta vin har man lagt ner mycket kärlek på. Man har valt ut druvor från de absolut bästa lägena (55% Pinot Noir,35% Chardonnay,10% pinot Meuniere), och lagrat vinet på sin jästfällning i de svala källarna långt ner under jordytan i hela 11 år! Självklart måste man bemöta ett sådant vin med respekt för hantverket, så detta var verkligen ett bra tillfälle med vinintresserade vänner som kan uppskatta en sådan skatt, utan att nörda ner sig fullständigt…
Korken avlägsnades utan problem, med ett litet diskret pyyyyys. Den var lite smal och ynklig efter 21 år i flaskhalsen, men doftade friskt och såg bra ut för övrigt. När jag hällde upp vinet förundrades jag över de pigga bubblorna, det är verkligen fantastiskt att de finns där efter så många år…eller, ja…egentligen inte- de utvecklas ju i ärlighetens namn inte förrän det sker en tryckförändring som att korken avlägsnas. Färgen på  champagnen var helt ljuvlig, klar, briljant och guldgul och en fröjd för ögat i champagneglaset där gulddekoren reflekterade färgen på de rara dropparna. Doften var medelintensiv och komplex och fylld av dofter av alla de slag. Vilken palett! Mogna päron, karamelliserade äpplen och apelsin samt svaga citrontoner vad gäller frukt, men även toner av mariekex, ingefära, kanel, mandel och sultanrussin och utvecklade aromer som rostade nötter, nybakad brioche och nougat. Bubblorna var små och inte på något sätt intensiva men de gav champagnen en oerhörd elegans, fin fyllighet och krämighet. Syran var inte vansinnigt hög, snarare medium, och vinet hade en fin mjukhet och elegans tillsammans med en enorm längd. De nötiga tonerna dröjde sig kvar mycket länge. Ett stort vin, möjligen kunde syran varit något högre men det uppvägdes av elegansen, komplexiteten och fylligheten. Svaga men inte på något sätt obehagliga toner av fino sherry vittnade om att vinet bör drickas, och jag tror att detta vin öppnades vid exakt rätt tidpunkt. För mig. Alla har olika smak när det gäller lagrad Champagne. Dock tror jag ändå att det har ett antal år kvar i flaskan innan det falnar.
I en perfekt värld skulle jag ha en vinkyl, eller tja, varför inte gå hela vägen..en STOR vinkällare… fylld till bredden med mogen champagne. Det finns inget bättre, och den som säger att de inte tycker om champagne kan omöjligt ha smakat på bra årgångschampagne med några år på nacken, eller på halsen hahaha.
Noterbara äldre årgångar i Champagne är: 1973, 1971, 1964, 1961, 1959, 1953, 1949