- Hem /
- skribenter /
- Anette Rosvall /
Första dagen, darrande knän, Nya Zeeland och Australien
Första dagen, darrande knän, Nya Zeeland och Australien

Första dagen, darrande knän, Nya Zeeland och Australien
Kl 09.00 började måndagens lektion i ett tempo som fick mig att bli lite nervös, knäna darrade på vägen ner till första fikarasten. Det som fick mig att bli lite nervös var, Matthias och Magnus som berättade om hur kursen avslutas. Vi skall klara av blindprovning av både vin och sprit i, sätta vin till en specifik meny, göra en vinlista till en fiktiv restaurang, och klara av två stycken ganska omfattande prov. Jag önskade att jag hade bara en bråkdel av min svägerskas utomförträffliga minne, hon kommer i princip ihåg allt som händer och kan pinpointa det på året, på dagen ja nästan på minuten. Det skulle ju vara en riktig tillgång när man pluggar vin. Mitt däremot ignorerar totalt geografi, årtal, om sommaren var regnig eller om jag var 12 eller 38 när något hände. Jag kommer däremot tydligt ihåg vad jag ätit och hur det smakade, mitt första doftminne var nog när jag tappade en liter mjölk i backen så att den sprack, jag var 6 år och det luktade varm lite syrlig mjölk. Ja, ja det kanske kan vara till någon hjälp det också, det andra får jag helt enkelt plugga in på något fiffigt sätt.
Så fort vi började prova vin så kändes allt bra igen. Det är ju så himla roligt med smaker och hur samma rackarns frukt kan smaka och dofta på så himla många olika sätt. Vi fick träffa ännu en kunnig lärare, Jörgen Lindström. Han gick igenom Nya Zeeland och Australien, vi plöjde bl a druvor, floder, historia och olika klassifiseringssystem. Vi fick även blindprova 3 olika flighter från Nya Zeeland, och 2 ifrån Australien. Förra terminen när vi började prova viner använde vi oss av ett ganska enkelt språk, bara enstaka ord för att komma fram till hur vinet smakade och vad det möjligen kunde vara för något. Nu skall vi utveckla vårt vinspråk, brodera ut det och skapa vår alldeles egna variant av tasting notes. Och dessutom kunna göra det både på engelska och svenska. Man kan säga att vi har gått från att säga att ett vin är gott, till att det är fruktigt och snart skall det se ut så här ungefär:
“Ett vin med ljust citrongul färg, som blir något ljusare ut mot glasets bräm. Vinet doftar av jasminblommor och söta trädgårdsörter de blandar sig med citron, mandarin och kryddig ingefära. Smaken är krämig och stor och avslutas med ett välbalanserad citrontwist, men även subtila fattoner av rökig ek samt en fin mineral i det långa avslutet”.
Vad tycker ni? Det kanske är lite lättare att förstå hur vinet smakar än om jag bara hade skrivit att det var galet gott, även om det faktiskt också var fallet. Ser i allafall fram emot nästa måndag, då vi skall prata om Oregon, Washington och Kanada i samma galna takt!
Vi hörs!
