Det var stor fest hos Pontus i Stockholm när Marilisa Allegrini tillsammans med sin importör The Wineagency bjöd på två olika vertikaler av sina berömda viner, La Poja och La Grola.

Det är otroligt vad tiden går, det är nu trettio år sedan Marilisa tog över rodret efter sin far. Hon firade detta tillsammans med ett antal av Sveriges vinjournalister under juni. Samtidigt firade hon trettioårs jubileet av att man nu släpper den trettionde årgången av såväl La Grola som La Poja. Det är två enormt populära viner i Sverige. För övrigt älskar vi svenskar Allegrinis viner så till den grad att vi är den näst största marknaden efter USA för vinproducenten. Jag tror vi alla blev lite överraskade av detta faktum. Förutom de två omnämnda vinerna har man även kvalitets Amarone på programmet vilka inte behandlas här.

La Grola

Vingården köptes in av Marilisas far Giovanni på 1970 talet. Det var en övergiven vingård som han planterade med nya vinstockar mestadels Corvina men även en del Syrah. Jordmånen är mager och kalkhaltig och den röda färgen vittnar om att det även måste finnas lite järn i jorden. Den årliga produktionen uppgår till cirka 210.000 flaskor. Sverige tar hand om en stor del av dem. Vinet är faktiskt billigare i Sverige på Systembolaget än i de italienska vinbutikerna så bolaget kanske inte bara är dåligt. Under senare år har även den lokala druvan Oseleta blandats in med 10 procent förutom Syrah och Corvina. Men Corvina är fortfarande huvuddruvan till 80 procent i blandningen. Vingården ligger nära Gardasjön som är gynnsamt då sjön fungerar som en temperaturreglerare. Svalka under heta dagar och ger ett jämnare klimat.

2010- lite ny struktur och bästa vinet

Med sin inblandning av Oseleta fick vinet en fräschare stil och mer djup. Mörka friska körsbär i aromerna. Ett kallt år med mycket solsken gav detta mer eleganta vin.

2009-Varmfruktig mogen stil

Detta varma år i Veneto och i övriga Italien gav ett öppet och mogen struktur i vinet. Vinet är kraftfullt och har stora doft- och smakaromer av mörka bär.

2001- friskt trots åldern men örter och mint

Detta lite kallare år kom efter den allmänt uppskrivna årgången 2000. Årgången kom lite i skymundan men levererar idag. Vinet är lite mer stramt med markerade tanniner. Avslutet har en lätt bitterhet som mörk choklad med hög kakaohalt. Årgången är intensiv med elegans och förvånansvärt piggt.

1998- öppen och mjuk i en lättare stil

Regnet förstörde lite denna årgång men vinet är bättre än vad jag förväntade mig. Syran är hyffsad och frukten är lent mogen men avslutet är lite tunnare än årgången 1997.

1997-varm årgång med djup

Detta var under 90-talet den perfekta årgången med regn vid rätta tillfällena. Årgången gav både kvalitet och kvantitet. Allegrini var även mycket nöjd med sin Amarone detta år. Vinet har kraft men även elegans med ett långt behagligt avslut. Näst bästa vinet i vertikalen. Kan för den som gillar mogna viner lagras ytterligare något år.

La Poja

La Poja är namnet på toppen av hela kullen som Giovanni Allegrini köpte. Vingården är helt plan och utsikten är magnifik. Stora delar av hela vinregionen Valpolicella kan skådas från denna platå så även Gardasjön som glittrar vackert i väster. Marken lyser helt vit. Jorden består av vita stenar och jordmånen är ytterst mager. Hela vingården är endast planterad med druvan Corvina av en god klon. De svala vindarna från Monte Baldo ger ventilation så man har nästan aldrig problem med röta i vingården. Vinmakaren Franco, tillika Marilisas bror, är känslig för alltför söta viner om det inte handlar om Amarone eller Recioto. Trots att druvorna skördas sent och får torka något före pressningen låter man största delen av sockret i musten jäsa ut. De viner vi provar har en sockerhalt på mellan 3 och 4 procent. Jämför detta med många andra av bolaget röda viner som sälj som torra.

 

2008-lättare stil med friska syror

Detta lite regniga år har givit ett friskt och syra rikt vin. Doften är intensiv med örtiga toner med kryddighet. Vinet är inte för kompakt utan visar elegans med medelångt avslut. Kommer att vinna på att lagras. Kan bli ett klassikt vin med lagring.

2007- varmfruktig stil

Detta varma år i norra Italien har givit ett antal mogna sötfruktiga viner. Doften har spår av lakrits och mogen röd frukt. Årgången kanske inte skall lagras alltför länge men vem vet? Omskriven årgång av många amerikanska journalister bland annat.

2004-örtig doft av salvia och andra kryddor

Efter det enormt varma 2003 som vi alla minns, folk dog ju som flugor av värmeslag i södra Europa. Året efter var relativt svalt och druvstockarna producerade massor med frukt efter vattenstressen 2003. Det var viktigt att reducera skörden vilket Allegrini gjorde på ett förtjänstfullt sätt. Årgången liknar både 2008 och 2010 med sin lite svalare frukt och återhållna aromer i en mer elegant stil. Kan sparas några år till.

2001- den eleganta årgången som fortfarande har liv-bästa vinet

Det är framförallt syran i vinet som tilltalar mig. Året var kallare men frukten i  La Poja är mogen. Doften påminner om mörka torkade plommon. Den fortfarande friska stilen understryks av mineraler i doften. Den kalkrika jorden kan skönjas i doft och smak vilket är positivt. Avslutet är elegant och har en fin örtighet. Dricker bra nu.

2000- den ”stora” årgången som kanske inte var så stor

Årgång 2000 var väldigt uppskriven när den lanserades. Idag ser vi att den fallit ihop en del. Stilen är lite syltig och inte helt i balans. Året var varmt och frukten skördades väldigt mogen. Doften är fylld av mogen mörk torkad frukt. Blåbär och plommon med en silkig struktur. Skall drickas nu och blir inte bättre med lagring.