Klassisk Wallenbergare

Det finns många historier om namnet, en är att receptet kommer från doktor Hagdahl vars dotter Amalia, gifte in sig i släkten Wallenberg och vars efternamn fick namnge denna rätten. Andra hävdar att den är uppkallad efter Marcus Wallenberg på 1930-talet. Oavsett vilket är det riktigt gott!

En av rättens förkämpar var Tore Wretman, han använde kryddblandningen épice riche (en del mald kryddpeppar, en del malda nejlikor, två delar riven muskotnöt och två delar mald vitpeppar). Jag brukar dock nöja mig med salt, vitpeppar och muskot.
Två saker som är viktiga är att färsen är riktigt finmald och den ska vara kylskåpskall när du förbereder smeten.
Blanda ned äggulorna i färsen och salt och peppar, rör ihop det hela till en jämn och fin färs. Slå på kall grädde, lite i taget medan du rör ihop det hela. Om smeten blir för lös, rör ned lite ströbröd. Låt stå i kylskåpet ca 15-20 minuter.

Forma färsen till 4 biffar (drygt 1 cm tjocka) och vänd dem i ströbröd (Ett tips är att ha kallt vatten tillgängligt när du format biffarna, för att skölja händerna med). Smält rikligt med smör, sänk värmen och stek wallenbergarna på medium värme, ca 4 minuter/sida.

Servera med potatismos eller potatiskräm, gröna ärtor och skirat eller brynt smör. Jag gillar att också ha lite rårörda lingon och pressgurka till.