En svensk tricolour i vitt, rött och rosa

Häromdagen var jag på jakt efter en grüner veltliner, tyvärr finns inte många i ordinarie sortimentet och de som finns har jag druckit lite för ofta. Jag ville ha något annat. När jag så skärskådade sortimentet hittade jag en producent jag köpte mycket av för några år sedan, Lesehof Stagård. En österrikisk vinproducent som jag då hittade via en av pionjärerna i den svenska nätvinshandeln, som tyvärr inte längre är aktiv.

Förutom att Stagård gör riktigt bra viner så finns här också en svensk koppling. Vilket fick mig att fundera lite på svenskar som gör vin. Sedan ett antal år finns den svenska inhemska vinproduktionen som börjat både växa tills sig och växa in i sin kostym. De tar vi dock i en annan artikel. De viner jag tänker på nu är viner gjorda av svenskar som hamnat i vinindustrin i länder där vinodling har en längre historia. Det finns faktiskt ganska många av dem. Detta är ett litet axplock av vinproducenter med en svensk eller delvis svensk historia.

En svensk tricolour av viner, ett rött, ett vin och ett rosévin

Låt oss återvända till Lesehof Stagård i Österrike. Den svenska kopplingen heter Kenneth Stagård, han gifte sig med en österrikiska 1981. Tillsammans tog de över familjens vingårdar och startade Lesehof Stagård. Idag drivs vingården vidare av deras son Urban och hans fru Dominique. De gör flera riktigt bra vita viner, bland annat denna grüner veltliner.

Grüner Veltliner Handwerk 2016, Stagård, Kremstal, Österrike, 149:-, Nr 70544, Systembolaget beställningssortimentet

Detta är ett vin med en intensiv frukt och förhållandevis hög syra. I smaken finns citrusfrukter och gula stenfrukter, en liten jästighet, fin struktur och bra längd.Avslutet är långt och toner av såväl stensälta som vitpeppar och gräsiga örter. Elegant, smakrikt och med viss komplexitet. Detta är ett utmärkt vitt vin till hösten fiskrätter och till mat gjort på fågel eller ljust kött.

Nästa vingård med svensk koppling är Terreno i Toscana, Italien. Jag provade deras viner för första gången för ungefär 10 år sedan och har sedan följt dem och dess utveckling. Familjen tog över vingården 1988 och idag drivs den av Sofia Ruhne. Jag gillade Terreno från början men efter hand blivit allt bättre. De har satsat mer och mer på kvalitet men också på att ställa om till ekologisk odling vilket visar sig i vinerna. Idag är de en riktigt bra producent med viner i klassisk chianti classico-stil såväl som viner med lite modernare toskansk profil. De också en del av the Winery hotel i Stockholm. Där de har ett unikt koncept där du kan prova att göra eget vin på druvor från Terrenos vingårdar, i hotellet som ligger i Solna.

Vinerna från Chianti på druvan sangiovese var länge sinnebilden av italienskt vin. Med tiden har vår kärlek till italienska viner ökat i Sverige och då har vi också vidgat våra blickar. Idag köper vi viner från de flesta områden i landet. För mig är dock Chianti classico fortfarande ett av de bästa områdena. Här görs viner som fungerar utmärkt till mycket av det svenska köket. De fungerar kanske bäst till hösten och vinterns lite kraftigare mat som köttgrytor, vilt, svamp, rotfrukter med mera. När jag vänder blickarna mot Toscana så är det just klassisk chianti classico jag söker, som denna:

Terreno Chianti Classico 2015, Toscana, Italien, 129:-, Nr 2373, vinet finns på vissa Systembolag och beställningssortimentet

Vinet görs på 90% sangiovese och 10% merlot och har allt som ska finnas i en chianti classico. Här finns en fin fruktig ton med en tydlig körsbärssmak kantad av blåbär och lingon. Det har drivna tanniner och en kyss av ekfat och lång fin kryddig ton. Vinet är fräscht och har en fin syra och bra längd, i avslutet kommer smak av torkade örter. Riktigt bra!

Det sista vinet är slutsålt för säsongen, även om du sannolikt kan hitta det på restauranger och i vinbarer. Den svenska kopplingen här är Lars Torstensson som en gång i tiden var vinmakare hos Vin & Sprit. Han har efter det haft sin hand i många vingårdar både som vinmakare och som vinkonsulent. Idag arbetar han dock för en vinimportör, som dock inte för detta vin.

Under sin tid hos Vin & Sprit hade han hand om vingården Domaine Rabiega, som i sin tur arrenderade vingården Chateau d’Esclans (1995 – 2003). Då var det en ganska nedgången vingård som under Lars hand började fixas till. Idag producerar de världens dyraste rosévin, om vi undantar några roséchampagner. Även om Lars inte är skyldig till dagens dyra rosa droppar från egendomen så var han med och lade grunden till det.

De dyraste vinerna från Chateau d’Esclans kostar kring 1000-lappen, de är inte i min smak men det finns de som älskar dem. Ett vin jag gillar från Chateau d’Esclans är deras instegsvin, Whispering Angel. Ett riktigt snyggt och trevligt vin med såväl elegans som kvalitet. Just detta vin lanserades 2007, dvs fyra år efter att Lars tog sin hand från vingården. Jag skrev att den var slutsåld, det är inte helt sant, du kan fortfarande beställa deras 6 liters butelj.

Whispering Angel 2017 (6 liter), Côtes de Provence, Frankrike, 2629:-, Nr 77515, Systembolaget beställningssortimentet.

Klassisk provencerosé, ljusrosa med en hint av hallon, körsbär, smultron, blodapelsin och grapefrukt. Det finns en lätt blommig örtighet och havstoner med en liten sälta och bra syra. Detta är ett elegant, fräscht och riktigt snyggt vin med en del komplexitet i avslutet. Vill du prova på det fina livet är detta en utmärkt flaska för den stora festen!

Den svenska koppling är kanske lite svag, men samtidigt lite kul då man kan konstatera att Systembolaget satsning ledde till viner som snarast kan kopplas till lyx och dekadens på den franska rivieran.

Tre viner med en historia som kopplar till Sverige på lite olika sätt. Tre viner som passar till höstens mat. Tre kul viner i olika färger som skapar en svensk tricolour i vin. Vin ska inte bara vara bra, de ska också vara kul och gärna berätta en historia, det gör dessa tre!

Magnus Reuterdahl