Blå druvsorter

Abouriou/ Early Burgundy
är en blå vindruva som framförallt förekommer i Frankrikes vinregion Sud-ouest. Den ger viner med smak av röda bär. Druvan förekommer inte i några av toppvinerna från regionen och för en tynande tillvaro. I övrigt tros druvan vara besläktad med den sk Early Burgundy i Kalifornien och Australien.

Agiorgitiko/ Mavro Nemeas / St. George
är en blå vindruva som också kallas St. George efter staden där den har sitt ursprung i östra Grekland. Druvan är den näst mest odlade i Grekland och är mest framstående när den odlas på hög höjd i vinregionen Nemea på Peloponnesos. Där ger den några av Greklands bästa rödviner.
Färgen på skalet är ljusröd, den har en låg syrahalt och ger en hög avkastning. Blandad med Cabernet Sauvignon gör den det populära bordsvinet Katoi. Druvan förkommer också i Roséviner
Ytterligare ett namn på druvan är Mavro Nemeas.

Aglianico
är en blå sort av vindruva som i första hand förekommer i södra Italien. I takt med att syditalienska viner på lokala druvsorter fått ökad uppmärksamhet har Aglianico fått ökad uppmärksamhet, och ses som en av Syditaliens mest lovande. Druvan anses ha sin hemvist i hålfoten på den Italienska stöveln längst ner i landet. Den bedöms ha potential att skapa verkligt stora viner med stora lagringsmöjligheter men denna potential är ännu delvis outnyttjad eftersom hemvisten är en ganska fattig del av Italien och vinodlare har helt enkelt inte haft råd att göra de investeringar som krävs för att utveckla potentialen än så länge.
Aglianico sägs härstamma från den grekiska druvan Hellenic och skulle också ha tagits till denna del av Italien av grekerna runt 600 f.Kr. innan romarna tog över. Druvan har stannat kvar i den del av södra Italien som den en gång kom till i regionerna Puglia, Campania samt sist men inte minst Basilicata.
Druvan ger tunga och kraftiga viner vars doft och smak har drag av mörka bär, tobak, kryddighet och rök.

Alicante Bouschet
är en blå vindruva som är en korsning mellan Grenache och Petit Bouschet. Fransmannen Henry Bouschet var den som skapade denna lyckade korsning, vars förfäder även i sin tur korsat fram Petit Bouschet från lokala sydfranska druvsorter.
Det speciella med Alicante Bouschet är att det är en så kallad Teinturier, dvs en druva med färgat fruktkött. Den används som ensam druva till alkoholstarka viner med tämligen neutral smak. Ett annat användningsområde är att sätta färg och ge tanniner till viner av enklare, högavkastande druvor.
Druvan skapades alltså i Sydfrankrike i Languedoc. Idag används den fortfarande där men även i Spanien och i Portugal. Ambitiösa försök med denna druva görs även i Kalifornien.

Aleatico
Italienskt rödvin variation mest känd för sina söta dessertvin. Den odlas i Australien av en handfull odlare.

Baga
är en blå vindruva som förekommer i portugisiska viner och framför allt är vanlig i DOC-regionen Bairrada. Baga har små, tjockskaliga och sent mognande druvor. Viner på Baga är typiskt tanninrika och har hög syra.

Baco Noir
Denna sort, även känd som Baco 1, är en fransk Hybrid, med andra ord en korsning mellan en europeisk druvsort och en amerikansk art. Sorten är uppkallad efter dess utvecklare, Francois Baco. Dessa varianter har utvecklats som svar på den förstörelse av vingårdar i hela världen förorsakats av Phylloxera skadedjur. Baco Noir odlas i staten New York och Kanada. I Australien den enda vingård som jag vet som använder Baco Noir är Tre Willows Vineyard i norra Tasmanien. Det finns också en Baco Blanc (aka Baco 22A) men jag tror inte det används i Australien.

Bastardo / Trousseau
Bastardo är en blå vindruva. Den kallas även Trousseau i Franska vinregionen Jura men förekommer främst i Portugisiska viner och då som inblandningsdruva som stöd till andra druvor. På senare år har den fört en tynande tillvaro.

Blaufränkisch / Lemberger / Limberger / Kékfrankos
Blaufränkisch på ungerska Kékfrankos är en blå vindruva som främst odlas i Österrike, Ungern och i Tyskland. Druvan sägs ha god potential och skapar viner med smak av mörka bär som körsbär och björnbär med hög syrahalt och mycket tanniner.
Druvan förekommer även i många av länderna i Centraleuropa som i Tjeckien och nordöstra Italien, då även under namn som Lemberger, Limberger eller “Frankovka”.

Bonarda / Charbono
Bonarda är ett namn som tillämpas på flera olika druvor. I första hand pratar man om fyra olika: Bonarda Piemontese, Bonarda Novarese, Bonarda dell’Oltrepò Pavese och “Argentinsk” Bonarda.
Bonarda Piemontese odlas i Piemonte, runt Turin. Vinerna säljs även under lokala namn som Bonarda dell’Astigiano, Bonarda di Chieri, Bonarda di Gattinara eller Bonarda del Monferrato. Av Bonarda Piemontese görs ett lätt, fruktigt vin som gärna serveras svala.Croatina som odlas i Lombardiet runt Pavia, kallas lokalt Bonarda dell’Oltrepò Pavese. Av Croatina görs djupröda viner med mycket syra och kraftiga taniner och används därför ofta som inblandning i andra viner. Uva Rara kallas Bonarda Novarese i Novara (Lombardiet) och Vercelli (Piemonte). Druvan odlas i liten omfattning och blandas ofta med Nebbiolo för att ”runda av” Nebbiolos kraftiga tanniner.
I Argentina är ”Bonarda” den näst mest odlade blåa kvalitetsdruvan efter landets karaktärsdruva Malbec. Druvan har sitt ursprung i Savoie, Frankrike där den är känt som Corbeau eller Douce Noir (“söt svart”). (Den druva som är känd i Italien som Dolce Nero (“söt svart”) är Piemonte’s Dolcetto och det anses att översättningar av dessa två druvors namn har lett till att det ofta citerade uttalande om att de är samma druva. Corbeau mognar dock mycket sent och gör kraftiga viner medan Dolcetto mognar tidigt och ger lätta fruktiga viner.)
I engelskspråklig litteratur påstås ofta att Argentinas Bonarda egentliga är Charbono men båda är olika kloner av Corbeau. Charbonb odlas i små mängder i de centrala och norra delarna av Kalifornien, där den från gamla vinstockar kan producera viner av hög kvalité.

Barbera
Barbera odlas i hela Italien, men hemtrakten är Piemonte. Särskilt kring städerna Alba, Asti och Monferrato där den står för mer än hälften av skörden. Det mest typiska för barbera är den höga fruktsyran. Traditionellt har druvan haft en ganska låg status och gett friska, mjuka och fruktiga röda viner som bör drickas unga.
Den moderna trenden går mot koncentrerade och sträva viner, och det beror på små skördar och att vinerna ofta lagras på små, nya ekfat. Många experter menar att barbera är den intressantaste druvan i Piemonte, nebbiolo till trots.
Utanför Europa odlas barbera mer och mer i Australien (Victoria och New South Wales) och i USA (Kalifornien). Framför allt är den populär i Argentina, både på egen hand eller med sin friska fruktsyra i olika druvblandningar.

Cabernet franc
Cabernet franc betraktas ofta som en lite mindre känd släkting till den betydligt populärare cabernet sauvignon. Doften brukar påminna om gräs, svarta vinbär, rotfrukter och hallon. Vinerna liknar cabernet sauvignonviner, men har inte lika mycket fruktsyra och strävhet.
I Frankrike odlas cabernet franc främst i Bordeaux och Loire. Druvan knoppas och mognar ganska tidigt och passar därför bäst i svala klimat. I Bordeaux blandas den alltid med merlot och/eller cabernet sauvignon. I Loire är de mest kända odlingsområdena Chinon, Bourgueil och Saumur-Champigny. Druvan odlas även i nordöstra Italien och i flera andra länder.
Cabernet francviner är oftast mjuka & bäriga eller strama & nyanserade, beroende på om de kommer ifrån Loire eller Bordeaux.

Cabernet sauvignon
Utan tvekan en av världens mest kända blåa druvor, med sina typiska aromer av svarta vinbär, nyvässad blyertspenna och gräs. Viner av cabernet sauvignon lagras dessutom ofta på ekfat som ger toner av vanilj eller kaffe. Det kan vara svårt att tro att denna strama, franska druva är en korsning av den “snällare” cabernet franc och den gröna sauvignon blanc, men så är faktiskt fallet.
I dag odlas cabernet sauvignon i de flesta vinländer, eftersom den är tålig mot sjukdomar och lätt anpassar sig till olika klimat och jordar. I hemtrakten Bordeaux blandas den alltid med andra druvsorter, som merlot, cabernet franc och ibland petit verdot. Eftersom cabernet sauvignon behöver mycket värme för att mogna, odlas den i första hand i västra Bordeaux där den grusiga jordmånen håller kvar solvärmen. De mest berömda cabernetvinerna hittar du i kommunerna Pauillac, St-Julien, Margaux och Pessac-Léognan.
Italiens främsta – och dyraste – cabernetviner kommer från Toscana. Lättare cabernetviner görs bland annat i Venetien och Friuli-Venezia Giulia.
Utanför Europa kommer kända cabernetviner från Napa och Sonoma i Kalifornien, Coonawarra i South Australia och Maipo i Chile.
Druvan brukar ge ganska sträva, fylliga och friska rödviner som oftast hittas under smaktyperna fruktiga & smakrika och strama & nyanserade.

Carmenère
Carmenère var – före vinlusens härjningar under det sena 1800-talet – en viktig blå druva i Bordeaux. När odlarna skulle återplantera sina skövlade vingårdar valde de härdigare druvsorter som merlot, cabernet sauvignon och cabernet franc. Carmenère tycktes bli förpassad till en fotnot i vinböckerna.
Men Chile importerade redan under 1830-talet många sticklingar av olika druvsorter från Frankrike. För bara tio år sen visade det sig att mycket av det man trott var chilensk merlot i själva verket var just carmènere. Numera är carmenère något av en chilensk nationaldruva.
Carmenère mognar senare än merlot och ger fylliga, fruktiga och relativt sträva röda viner med toner av svarta vinbär och plommon. De hittas oftast bland fruktiga & smakrika viner.

Carignan / Carignane / Cariñena / Carignano
Carignan är en blå vindruva av arten Vitis Vinifera. I Spanien heter den Cariñena och Mazuela, i Italien Carignano. Den är högavkastande och används ofta i enklare viner från Languedoc-Roussillon och i Rhôneviner (södra delen av Rhônedalen). I blandningar med andra druvor, till exempel Cabernet Sauvignon och Syrah kan den ge komplexa viner av hög kvalitet.
Druvan har ett välförtjänt dåligt rykte då vinbönder i Languedoc under ett stort antal år hade monopol att leverera vin till den Franska armén. Kvantitet prioriterades framför kvalitet (vilket druvan som sådan hanterar). På senare år har dock ett antal odlare satsat på druvunika viner med Carignan. Är inte helt oävna och bör inte underskattas med riktig vinifiering.

Croatina
Croatina är ett rött italienskt vin druvsort som odlas främst i Oltrepò Pavese regionen Lombardiet och i provinsen Piacenza i Emilia Romagna, men också i delar av Piemonte och Venetien. I Oltrepò Pavese, i bergen i Piacenza, i Cisterna d’Asti och San Damiano d’Asti (provinsen Asti), och i Roero denna sort kallas “Bonarda”. Det bör inte vara dock förväxlas med Bonarda Piemontese, som är en oberoende vinstockar. I regionen Piemonte, är det ibland blandas med Nebbiolo i viner från Gattinara och Ghemme.
Croatina har egenskaper som liknar den Dolcetto druvan i det att den tenderar att producera fruktiga, djupt färgade viner som är milt garvsyra och kan dra nytta av flaskan åldras. [2] Så är fallet med vin Oltrepò Pavese Bonarda DOC som innehåller från 85% till 100% Croatina (under sitt lokala namnet “Bonarda”). Men Croatina ofta blandas med Barbera, som i Gutturnio, ett vin från Emilia-Romagna som innehåller 30,0% – 45,0% Croatino. Det kan också vara anställd som en mycket liten del av en blandning, vilket är fallet med några exempel på Amarone.

Cinsault / Cinsaut
Cinsault eller Cinsaut är en blå vindruva av arten Vitis Vinifera som bland annat återfinns i Libanesiska viner (Chateau Musar), Sydafrikanska viner och i Languedoc-Roussillon-viner (Sydfrankrike). I Frankrike förekommer även namnet Oeillade. Druvan är rikbärande och kräver, för att nå högre kvalitet på vinerna, att skördeuttaget hålls nere. Den används ibland för att runda av den kraftigare Carignan.
I Sydafrika kallas den ibland Hermitage och den har där korsats med Pinot Noir och gett druvan Pinotage.

Corvina
Corvina – eller corvina veronese som är dess fullständiga namn – odlas nästan bara i Venetien i nordöstra Italien. Och den är den allra viktigaste druvan för röda viner från Bardolino och Valpolicella.
Druvan blandas i regel med de mer neutrala sorterna molinara och rondinella, men kvalitetsmedvetna producenter ser till att andelen corvina är störst. Corvina har hög fruktsyra och typiska aromer som ofta förknippas med mogna körsbär och mandel.
De allt populärare amaronevinerna från Valpolicella görs huvudsakligen av corvinadruvor, liksom de lite sötare reciotovinerna. Båda vintyperna görs av druvor som skördas tidigt och får torka och skrumpna ihop under vintern. När vattnet i druvorna dunstar koncentreras socker, fruktsyror och smakämnen. Vinerna blir därför fylliga, smakrika och alkoholstarka.
Amaronevinerna är oftast kryddiga & mustiga medan de lättare valpolicella- och bardolinovinerna brukar vara mjuka & bäriga.

Dolcetto
är en blå vindruva som framförallt förekommer i norra Italien. Dolcetto betyder den lilla söta på Italienska. Druvan är vanligast i Piemonte i norra Italien där den producerar ett vin av ett något mer vardagligt slag än andra Piemonteviner som till exempel Barolo. Smak och doft av dessa viner har tydliga inslag av körsbär och de har även en viss bitterhet i eftersmaken. Dolcetto-druvan förekommer även i viner från Sydfrankrike och i kaliforniska viner.

Dornfelder är en blå vindruva som är viktig i många tyska rödviner. Den är den näst mest odlade blå druvsorten i Tyskland. Druvan skapar tämligen enkla men trevligt fruktiga rödviner som inte är tänkta att lagras. 1955 framkorsades druvan av tysken August Herold Der Staatlichen Lehr- und Versuchsanstalt für Wein- und Obstbau i Weinsberg. Ursprunget var de båda tyska druvorna Heroldrebe och Helfensteiner (vilka i sin tur också är korsningar).I Tyskland förekommer den främst i viner från Pfalz, Württemberg och Rheinhessen. Den odlas även i England och blandad med Pinot Noir ger den där både rödviner och roséviner av hög kvalitet.

Durif / Petite Sirah
Durif är en blå vindruva som skapades i slutet av 1800-talet av en läkare vid namn François Durif från södra Frankrike. Druvan skapades som en korsning mellan sorterna peloursin och syrah.Genom DNA-analys har det bevisats att druvan är identisk med en av klonerna av druvan petite sirah (OBS! Ej Petit Syrah) som är populär i Kalifornien. I USA får druvan sedan 1997 kallas vid båda namnen.
Idag förekommer druvsorten främst i Australien (Victoria) och i Kalifornien.

Gamay / Gamay Noir
Gamay, eller Gamay Noir, är en blå druva vilken används i de röda vinerna från Beaujolais i södra Bourgogne, Frankrike. Den ger lätta röda viner med medel till medelhög syra och en karaktär av röda friska bär. Vinet blir vidare “syltigt” pga. metoden maceration carbonique där de hela druvorna jäser under ett kolsyretäcke tills de spricker. Detta bevarar syran och fräschören i vinet och ger en dryck med mycket låga tanniner.

Grenache / Grenache Noir / Garnacha / Garnatxa / Cannanou
Garnacha kommer från Spanien och är landets mest odlade blå druva. I Frankrike heter den grenache och odlas överallt i södra delen av landet. Den är lättodlad och ger viner som är ganska bleka i färgen och har haft rykte om sig att vara en dussindruva.Grenache behöver mycket sol, den mognar sent och ger ofta viner med hög alkoholhalt. Druvan har mycket fruktsyra men inte särskilt mycket strävhet och passar därför utmärkt för roséviner. Välkända roséviner av grenache görs i Navarra, Provence, och södra Rhône.
I både Spanien och Frankrike blandas den oftast med andra blå druvor i rödviner. De bästa spanska grenachevinerna kommer från Priorat i Katalonien. I Châteauneuf-du-Pape i södra Rhône är den viktigast av hela tretton tillåtna druvsorter. Den används också till starkviner i Spanien och Frankrike, till exempel i Banyuls.
Ganska nyligen har Australien upptäckt grenache. Druvan trivs bra i det heta klimatet och ger mycket fruktiga & smakrika viner.

Graciano
är en blå vindruva som ingår i den klassiska Riojablandningen från Spanien. Det kan vara en fantastisk druva men den är svårodlad och kräver speciell behandling för att uppnå sin potential. Den har en låg tannin-halt och oxideras tämligen snabbt vilket gör den olämplig för lagring. Druvan ger smakrika och aromatiska viner som i vissa ovanliga fall förekommer som ensam druva i viner vilka då får en karaktäristisk lakritsdoft.
Förutom i Spanien förekommer den i Frankrike (under namnet Morrastel vilket i detta fall inte är samma druva som Monastrell), Nordafrika, och Portugal.

Hondarrabi Beltza
Hondarrabi beltza är en röd olika Vitis vinifera, som är född i Baskien, Spanien. Det är den druva som används för att göra rött txacoli vin, som inte är lika vanligt som den traditionella vita txacoli.

Kadarka
är en blå ungersk druvsort som på Balkan kallas Gamza. Intresset för Kadarka i Ungern sjönk under 1970- och 80-talet. Nedgången i intresse berodde bland annat på för stora skördeuttag vilket ger ointressanta viner. Rätt hanterad kan den dock ge ett fylligt vin med god tannin-halt. Idag har intresset ökat för de traditionella ungerska druvsorterna inklusive Kadarka. Traditionellt användes druvan för Bikaver – Tjurblodet både i Eger och Szekszárd.
Druvan förekommer också på Balkan såsom i Rumänien och Bulgarien men även i Österrike.

Lagrein
är en blå vindruva från regionen Trentino-Alto Adige i norra Italien. Dess popularitet har ökat på senare år eftersom den ger prisvärda röda viner med stor fruktighet. Druvan har en djupt mörkröd färg och smaken påminner om plommon, körsbär, gräs och mörk choklad. Det görs även Rosévin på Lagrein-druvan.
Druvan förekommer i princip bara i norra Italien men den odlas även mycket begränsat i Australien.

Lambrusco
är en blå vindruva från Italien som också ger ett speciellt pärlande vin med samma namn. Druvan odlas främst i de norditalienska regionerna Emilia, Piemonte och Trentino. Redan under romartiden växte druvan vilt i bergskedjan Appeninerna. Egentligen är det inte en druva utan flera varianter, till exempel Marani och Salamino.
Det görs Lambrusco-viner av mycket skiftande kvalitet, allt från billiga lågkvalitativa viner till riktiga DOC-viner. Gemensamt för de finare vinerna är att de har jordgubbsfruktig, torr smak med låg tannin-halt och en frisk skummighet.Förutom i det italienska Lambrusco-vinet används druvan i portviner och i franska roséviner.

Malbec / Auxerrois / Côt
Malbec är en vindruva av arten Vitis vinifera. Den odlas bland annat i Bordeaux, Cahors och i Loiredalen. I Bordeaux förekommer den endast i små mängder som inblandningsdruva med de stora Merlot och Cabernet Sauvignon. I Cahors går den under namnet Auxerrois. Malbec är också känd från viner från Argentina. Malbec
Malbec har länge fört en undanskymd tillvaro i röda viner från Bordeaux och områden i sydvästra Frankrike. Den odlas även i Loire – där den heter cot – men har problem att mogna i det svala klimatet. I Bordeaux ses den som en utfyllnadsdruva och är på tillbakagång.Men i Cahors sydost om Bordeaux ger malbec spännande viner! Där ingår minst 70 procent av druvsorten i vinet. Vinerna från Cahors är ofta mörkt röda i färgen och fylliga, med aromer som plommon och tobak.
Malbec har också hittat ett nytt hem i Argentina. De bästa vinerna kommer från odlingar på hög höjd i Mendoza. Druvorna där blir små och koncentrerade med mycket fruktsyra, tack vare en lång och sval växtsäsong.Andra odlingar finns lite varstans i Nya världen, som i Sydafrika, Australien och USA.
Viner av malbec är oftast fruktiga & smakrika eller strama & nyanserade.

Mavrodafni
Mavrodafni (även stavat Mavrodaphne, grekiska: Μαυροδάφνη, Maurodaphnē) är både en svart druvsort naturligt i Achaia regionen i norra Peloponnesos, Grekland och söta, starkvin framställts av detta.Mavrodafni initialt vinifieras i stora kar utsätts för solen. När vinet når en viss mognadsgrad, är jäsningen stoppas genom tillsats av destillat förberedda från tidigare årgångar. Då Mavrodafni destillatet och vinet, fortfarande innehåller restsocker, överförs till jordkällare att slutföra sin mognad. Där är den “bildade” genom kontakt med äldre vinet med hjälp av Solera metod för seriell transfusioner. När åldern är vinet på flaska och säljs som ett dessertvin under “Mavrodafni OPAP” beteckning.
Mavrodafni är en mörk, nästan ogenomskinlig vin med en mörk reflekteras lila färg och en lila-brun överförs färg. Den presenterar dofter och smaker av karamell, choklad, kaffe, russin och plommon.

Mencia
(spanska: Mencía) är en blå vindruva som odlas främst i nordvästra Spanien i distriktet Bierzo samt Rias Baixas, Ribeiro och Valdeorras. Den härstammar troligen från Frankrike. Druvan ansågs en period vara samma som Cabernet Franc det är fastlagt att så inte är fallet. Förväxlingen kan ha kommit av att smaken på viner av druvan påminner om Cabernet Franc.Mencia-druvor i Ribeira Sacra Druvklasen och druvorna är medelstora, druvorna ellipsformade, skalet tjockt, druvjuicen ofärgad och smaken neutral. Druvans karaktäristiska stil/smakpalett består av körsbär, blåbär, örter, peppar, chark/läder (animala toner), mörk choklad, lakrits, florala toner, citrus och mineral, ofta strama tanniner och tydlig friskhet. Druvan genererar fruktiga viner med mycket färg och hög syra. Den är sötaktig och aromatisk, med relativt hög alkoholhalt och växer bäst i områden med atlantklimat. De röda vinerna är oftast lagringsviner som mår bra av ett par år på ekfat. Rosévinerna blir aromatiska, fruktiga, livliga och milda med bra syra

Merlot
Merlot är en av Frankrikes vanligaste blå druvsorter och dessutom på frammarsch över hela vinvärlden. Dess popularitet hänger samman med att den mognar tidigt, ger stora skördar samt att vinerna påminner om cabernet sauvignon, men utan dess strävhet.
Det är svårt att entydigt beskriva merlotviner – de kan smaka på många olika sätt. Men oavsett om de smakar gräs, plommon eller lakrits brukar vinerna vara ganska mjuka.
I Bordeaux består mer än hälften av vinodlingarna av merlot och allra vanligast är druvan i de östra delarna, där den främst blandas med cabernet franc. Kända viner görs i Saint-Emilion och Pomerol. I västra Bordeaux blandas merlot med cabernet sauvignon för att ge vinet fyllighet och eldighet. Merlot ingår även i viner från sydvästra Frankrike, så kallade vin de pays, bland annat från Languedoc.
I Italien är druvan mycket vanlig och finns i många viner från Friuli, Toscana och Umbrien. Merlotviner har också länge varit vanliga i Östeuropa medan de stadigt ökar i USA, Sydamerika, Australien, Nya Zeeland och Sydafrika.
Merlotviner är ofta fruktiga & smakrika.

Mourvèdre
Mourvèdre är en av södra Frankrikes bästa druvsorter. I Bandol i Provence ger den fylliga, smakrika och sträva rödviner. Vinerna har ofta toner av mörka bär, kryddor och örter och många passar bra att lagra.
Mourvèdre behöver mycket värme och sol för att att mogna och odlas därför sällan norr om södra Rhône. Liksom syrah används den allt oftare för att ge extra karaktär åt vinerna i Languedoc-Roussillon.
Druvans ursprung är dock sydöstra Spanien, där den heter monastrell. Den ingår i många rödviner från vindistrikten sydost om Madrid och bidrar med alkohol och strävhet.
I USA och Australien heter mourvèdre mataro och har länge betraktats som en dussindruva. Men precis som med syrah har många vinproducenter här blivit medvetna om mourvèdres kvaliteter och druvan är på uppgång.
Mourvèdreviner från Nya världen är ofta strama & nyanserade eller fruktiga & smakrika medan de från Europa brukar vara kryddiga & mustiga.

Nebbiolo
Den blå nebbiolodruvan odlas främst i Barolo och Barbaresco i Piemonte i norra Italien. Namnet kommer från det italienska ordet för dimma – nebbia – som är vanlig i Piemonte på hösten. Nebbiolo mognar mycket sent och trivs därför bäst på de allra soligaste lägena.
Vinerna är ganska ljusa i färgen. Doften kan påminna om körsbär, tjära, torkade örter och rosor. Smaken brukar vara mycket frisk och sträv och vinerna tål därför många års lagring.
Bortsett från Barolo och Barbaresco odlas nebbiolo även i andra delar av Piemonte, som Ghemme, Gattinara och Carema. Där blandas den vanligtvis med andra druvsorter och kallas även spanna. Längre österut – i Valtellina i Lombardiet – görs ett vin som kallas sfursat, av torkade druvor.
Nebbiolovinerna finns oftast under rubriken strama & nyanserade.

Negroamaro
är en vindruva av arten Vitis Vinifera. Den är den vanligaste druvan i den italienska regionen Apulien. Viner gjorda på denna druva är för det mesta mycket mörka och tanninpräglade – Negroamaro betyder svart och bitter. De har en kraftig, ibland också kärvt rustik smak.

Nero d’avola
är en siciliansk blå druva från Avola vars namn betyder ”den mörka från Avola”. Druvan ger robusta viner, som tål lång lagring, speciellt efter en tid på ekfat.

Pamid
är en blå vindruva med bulgariskt ursprung som har odlats sedan antiken. Pamid förekommer idag i större utsträckning i f.d. Jugoslavien, Albanien, Turkiet, Grekland, Ungern och Rumänien.

Pardina, Pardillo
är en tämligen vanlig vindruva som uppskattas mycket i Extremadura, speciellt i D.O. distriktet Ribiera del Guadiana men även i Guadiana Ribera Alta samt i Albacete och Cuenca. Druvan är fruktig med inslag av citron. Man vet inte hur länge denna druvan har funnits i regionen men det är inte otänkbart att det är en mycket gammal druva som kan ha sina anor från romartiden.På Systembolagets beställningslista finns det idag bara ett vin som innehåller Pardina och det är Blasón del Turra Pardina

Petit verdot
är en vindruva av arten Vitis vinifera. Den används som inblandningsdruva i mindre kvantiteter i bordeauxviner (speciellt i distrikten Pauillac och Margaux) för att ge vinerna färg och doft. Violer är en vanlig beskrivning på doften.Andra områden där druvan odlas är Toscana, Spanien, Long Island i USA, Chile och Australien.

Pinot Meunier / Schwarzriesling / Müllerrebe
Pinot Meunier är en blå vindruva, av arten Vitis Vinifera, som är en av de tre stora Champagne-druvorna tillsammans med den likaledes blå Pinot Noir och den gröna Chardonnay. Vanligt är att druvan utgör ca 1 / 3 av blandningen, cuvéen, i Champagne. Druvan kallas ibland enbart Meunier. På tyska kallas den Müllerrebe eller Schwarzriesling (men är inte släkt med Riesling), och har även många andra benämningar i olika vindistrikt.Förutom i Champagne används även druvan i Loireviner, då till exempel i Rosévin. I andra delar av världen förekommer den i olika typer av Mousserande vin i till exempel Kalifornien, Australien och i Kanada.

Portugieser
är en blå vindruva som odlas i stor utsträckning i Tyskland, Österrike och Ungern där den kallas Kékoportó. Det är den mest odlade druvan i Tyskland. Namnet till trots har druvan ingenting med Portugal att göra, utan kommer från Donau-regionen i Österrike. Druvan ger ett lätta bäriga viner med låga tanniner påminnande om Pinot Noir, men det finns även grå, gröna och vita varianter.

Poulsard
Poulsard (även Ploussard) är ett rött franskt vin druva från Jura vinregion. Namnet Ploussard används främst runt staden Pupillin men kan visas på vinetiketter hela Jura som en auktoriserad synonymer. Även tekniskt sett en mörkhyad noir druvan, skinn av Poulsard är mycket tunna med små mängder av färg-fenoler och producerar mycket blek färgade röda viner, även med förlängd maceration och kan användas för att producera vita viner. På grund av detta, är Poulsard ofta blandas med andra röda hud sorter eller används för att producera lätt färgade roséviner. Dessutom druvan används för att göra blanc de noir vita viner och mousserande cremants. Poulsard är en auktoriserad druvsort i Appellation d’Origine Contrôlée (AOC) viner av Arbois AOC, Côtes du Jura AOC, Crémant du Jura AOC, L’Etoile AOC och Macvin du Jura AOC. Utanför Jura är Poulsard också odlas i Bugey drifttillståndet för Ain departementet i östra FrankrikePoulsard finns nästan uteslutande i östra Frankrike, särskilt i Jura mellan Bourgogne och Schweiz där det har ökat sedan 15: e århundradet. På grund av dess mångsidighet och dess utmärkande blomarom var druvan en gång den mest planterade druvsorten i Jura men på grund av olika vindruvor svårigheter och nya tendenserna på vinmarknaden har dess nummer minskat. Det är dock fortfarande den näst mest odlade i Jura
Det är en tillåten druva i flera Jura drifttillstånd inklusive Arbois och Côtes du Jura AOC där det blandas med brudutstyrsel noir och Pinot Noir för att producera rött och rosé, de L’Etoile AOC där det används för att producera en blanc de noir vitt vin och Crémant du Jura AOC där den används för att göra vitt och mousserande rosévin. [3] Utanför Jura, är det odlas i Bugey vinregionen ligger nära Beaujolais vinregion. Det Poulsard blandas med Gamay, Pinot Noir och Mondeuse Noire att producera ljus röda. Medan druvan kan växa i många olika vingård jordar, i Jura det är oftast planterade på skiffer märgel, kalksten och jord lera. Den druvklasar producerar tätt packade buntar med tunt skal ovala bär som har en lätt violett till svart färg
Den Poulsard vinstockar tenderar att knoppar tidigt, vilket gör den utsatt för vinodlingsdistrikten risken för tidig vår tid frost. I vissa årgångar kan coulure in i och påverka avkastningen (som vanligen är mycket låg till att börja med). [3] Dessutom vinstocken är mycket mottagliga för olika druvor sjukdomar inklusive Downey mjöldagg, grå röta och oidium. Dessa frågor, tillsammans med sin låga phenolics och pigment färg, har bidragit till druvan är nedgången i den totala planteringar [5], även om den fortfarande har sin närvaro i Jura. Historiskt sett har Poulsard använts i östra Frankrike som en tabell druva men dess tunna hud har gjort transport av druvan utöver lokala byar svårt
Under århundradena Poulsard druvan har utvecklat ett antal mutationer som har tillåtit kloner av sorten att växa fram. Utöver det lätta röda bären form som är vanligast, det finns en helt vit hud och separat rosa i hyn olika Poulsard liksom djupt aromatiska, mörkare hud variation musqué klon. Det är genom maceration processen (exemplet med Pinot noir) att färgen leeched från skinn till den jäsande musten. Men skinn av Poulsard har en mycket liten mängd färgpigment så även efter en veckas förlängd maceration de får oftast bara har en mycket blek färg.Fast tekniskt ett rött skal noir druvan producerar Poulsard ofta Vin Gris antingen på grund av lågt utvinning av färg föreningar eller från oxidation av måste det ljusare färgen ytterligare. Medan de flesta röd hud druva bidrar färg över en fråga om timmar till några dagar under maceration process där huden hålls i kontakt med jäsande måste, är mängden pigment i Poulsard så låg att även efter en veckas förlängd maceration väldigt lite färg har trängt in i måste. Det är av denna anledning som Poulsard ofta används i produktionen av vita och lätt färgade roséviner, men officiellt mer än 80% av skörden i Jura används för rött vin produktion.Även Poulsard kan användas för att producera en sort vin, dess blandade ofta druva med andra sorter heller för bättre färg eller att låta Poulsard att bidrar till doften av blandningen. Bland de druvor som Poulsard ofta blandas med är brudutstyrsel Noir, brudutstyrsel Gris, och Pinot noir.

Primitivo / Zinfandel
Zinfandel är en blå vindruva av arten ”Vitis vinifera”. Det är en väldigt mångsidig druva som producerar rött vin, vitt vin, rosévin, mousserande vin och portvin.1996 upptäcktes att den kaliforniska druvan Zinfandel är samma druva som den italienska Primitivo som har sin hemvist i Apulien (it. Puglia), Italiens “klack”. Primitivo började dock odlas först på 1860-talet i Italien, det vill säga ungefär 30 år senare än i Kalifornien. Senare DNA-analys har visat att båda druvorna härstammar från gamla dalmatiska druv-sorter.[1] Vid en undersökning av Jasenka Piljac och Meredith år 2001 fann man några gamla vinstockar av den gamla dalmatiska druvan och kunde visa på likhet i DNA med Zinfandel. De undersökta druvorna kallas Crljenak kaštelanski (“liten svart från Kaštela“). Rött vin av god kvalitet produceras på denna druva framförallt i Kalifornien, till exempel i Sonoma och Napa Valley. I Kalifornien produceras även sedan 1980-talet det så kallade White Zinfandel-vinet som är ett ljusrosa vin som framställs genom att skalen får ligga en kortare tid tillsammans med druvsaften, ungefär som rosévin. Även i italienska Apulien görs viner på denna druva (då heter den Primitivo). De sistnämnda har blivit populära i Sverige tack vare Bengt Frithiofsson som introducerade dessa på 1980-talet.
Även om Zinfandel är vanligast i Kalifornien, odlas den även i Sydafrika, Australien, Chile och det lär också finnas några få stockar i Hermitage i Norra Rhônedalen.

Pinot noir Spätburgunder / Blauburgunder
är en känslig och svårodlad druva som ofta ger ljusa rödviner. Man hittar aromer av jordgubbar och hallon i vinerna, ofta tillsammans med ett kryddigt inslag. Med mognaden kommer toner av svamp och multna löv. De främsta pinot noir-vinerna kommer från Côte d’Or, i de centrala delarna av Bourgogne. Här är klimat, väder och jordmån idealiska. I Côte d’Or’s norra del, Côte de Nuits, är i stort sett alla vingårdar planterade med pinot noir. De bästa vinerna kommer från enskilda vingårdar i kommuner som Gevrey-Chambertin, Morey St-Denis och Vosne-Romanée.
I Côte de Beaune, där pinot noir konkurrerar med chardonnay, är några av de viktigaste kommunerna Aloxe-Corton, Pommard och Volnay.
Pinot noir är också mycket vanlig i Champagne, där den växer i en tredjedel av vingårdarna. Druvan odlas även på andra, svala ställen i Europa som Tyskland (spätburgunder), Österrike (blauer burgunder) och norra Italien (pinot nero).
Utanför Europa har många odlare försökt sig på denna svårbemästrade druva. I delar av Kalifornien och Oregon har man lyckats bra, liksom i andra svala odlingsområden i Australien, Nya Zeeland, Chile och Sydafrika.
Pinot noirviner står oftast under smaktyperna kryddiga & mustiga och mjuka & bäriga.
Druvsorten pinot gris har uppstått ur pinot noir genom en mutation som gett en druvsort med ljusare skal (ungefär grått – gris – till rosa när druvorna är mogna), och den räknas därför som en grön druvsort. Den gröna druvsorten pinot blanc har därefter uppstått genom mutation av pinot gris, och har ytterligare ljusare skal.

Frühburgunder
är en mutation av pinot noir som räknas som en egen druvsort. Den har fått sitt namn av att den mognar tidigt (früh på tyska) i jämförelse med pinot noir, som i Tyskland kallas Spätburgunder. Frühburgunder är en tillåten druvsort för kommersiell vinodling i Sverige.

Pinotage
Pinotage är Sydafrikas egen blå druva. Den korsades fram 1925 i Stellenbosch av de franska druvsorterna pinot noir och cinsaut. Namnet pinotage beror på att man i Sydafrika länge kallade cinsaut för hermitage.
Druvan är lättodlad och motståndskraftig mot sjukdomar. Men den ger inte särskilt stora skördar och har därför ibland drivits till överproduktion.
Bra pinotageviner är ofta rejält fruktiga och sträva med lite brända, rökiga aromer och ett kryddigt inslag medan de enklare vinerna ofta är friska och bäriga.
Pinotage Producers Association är en sydafrikansk förening av odlare som förespråkar druvan och det behövs nog. För bortsett från Sydafrika finns några små odlingar i Nya Zeeland, Zimbabwe och USA.
Pinotageviner är oftast av smaktyperna mjuka & bäriga eller fruktiga & smakrika.Primitivo DNA-teknik har numera fastslagit att den syditalienska primitivo är samma druva som Kaliforniens zinfandel.
I Italien odlas primitivo huvudsakligen i Apulien på den italienska klacken, där druvan ger fylliga och alkoholrika röda viner. Dessa viner användes länge mest för att blanda i “tunnare” viner och att ge dem mera alkohol och smak. Men nu när fruktiga & smakrika viner blivit populära världen över exporterar man druvrena viner av primitivo och skriver också ut druvans namn på etiketten.

Refosco / Refošk / Refosk
Refosco eller Refošk (slovenska) är en familj av blå vindruvor och odlas i Slovenien i kustlandet med norra Istrien, på halvön Istrien i Kroatien och i nordöstra Italien. De två vanligaste druvsorterna i familjen är Refosco dal Peduncolo Rosso och Terrano (som även kallas Teran, Refosco eller Refošk).
Dess vin med samma namn är mörkt violettrött med en syrlig smak och aromer av t.ex. vinbär och hallon samt en aning gräs. Med tiden utvecklar sig de fruktiga aromerna till en trevlig bouquet. Vinet används ofta till olika kötträtter och pikanta ostar. Om det inte är tanninrikt serveras det vid temperaturen 16 °C resp. vid 18 °C, om det har mycket tannin. Refoscovinet vinner inte på lagring.
På den röda karstmarken (italienska terra rossa, slovenska jerovica) ger refoscodruvan vinet. Många historiska källor baserar sig på det faktum att Refosco är en av flera inhemska vinstocksarter i Friuli Giulia (slo. Furlanska krajina). Mer exakt påstås den härröra från ett område mellan Karst och Kopers kustland.
Denna sort är speciell då den anpassar sig till olika marktyper, även krävande märgel– och lerjordar, som lätt eroderar.
Bladet hos denna sort är mörkgrön och oregelbundet koniskt tandad. Bladskaftet och bladnerven är röda. Vinstocken är motståndskraftig mot många sjukdomar. Knopparna ger riklig skörd. Det är bäst att plantera den i breda rader.
Druvklasen hos denna sort är ganska stor och mycket grenig. När druvorna mognar är den ganska mörkröd. Druvorna är elliptiska, av medelstorlek och täckta av ett relativt tunt skal. Druvköttet är syrligt. Ibland mognar inte druvorna rätt och blir då ljusfärgade. De innehåller tre avlånga kärnor.
Vinet används ofta till Istrienrätter. Efterfrågan efter röda viner har ökat just på grund av många positiva hälsoeffekter. Ämnen som proantocyanider och resveratrol finns i refoscodruvans och bladskaftets hårda delar. Vinet innehåller ett ämne som hjälper till att bekämpa sjukdomar, framförallt ateroskleros. Det innehåller också salicylsyra, annars känt som en av ingredienserna hos aspirin.Refosco innehåller en mindre halt alkohol och mildare mjölksyra, vilken har en avgörande roll i matsmältningen. Vid kusten, närmare bestämt i den slovenska byn Marezige, har man varje år en traditionell Refoskfestival, där man anordnar tävlingar i vinkvalitet samt har vinprovning.

Rondinella
är en blå italiensk druvsort som används framför allt i röda viner från Veneto-distriktet av typ Valpolicella, Ripasso och Amarone. Den anses vara mindre viktig för vinet än den dominerande druvan Corvina i dessa viner.

Roriz
Det enda klassiska varianten av Douro inte inhemska till Portugal, är Tinta Roriz känd i Spanien, dess födelseplats, som Tempranillo. Namnet, från “temprana” eller “tidiga”, hänvisar till sitt drag av mognad tidigt. Av de druvsorter är Tinta Roriz de mest varierande i kvalitet. Hög i kraft, måttlig i produktivitet och mycket motståndskraftigt mot värme och torka, det växer bäst på varma, torra söderläge skiffer backar, bort från vattnet, med skydd från vind. Sådan placering hjälper bromsa vinstockar har kraft och även hjälper till att undvika röta, som den är mottagliga. Den Tinta Roriz producerar tjockt skal, djupt färgade druvor inte är för hög i syra som ger maskulina viner av företag garvsyra struktur, utmärkt komplexitet och distinkta kådiga doft. Det utgör 12,1% av planteringar i Dourodalen, den näst vanligaste vinstockar. Alternativa namn: Tempranillo, Aragonez, möjligen Valdepeñas i Kalifornien

Rotberger
Rotberger är en druvsort. Dess härstamning är inte känt med säkerhet men det är tänkt att komma från en korsning av Trollinger och Riesling druvor). [1] Dr Heinrich Birk (1898-1973) producerade i korset på Geisenheim Grape Avel institutet 1928. Det används för att producera fruktiga, tidigt mognande lätta röda viner i cool-klimat områden. Det är ofta bäst berusad när unga och kan användas för att producera en rosé eller mousserande vin. Det har ingen relation till Rotburger variation med en nästan liknande namn som också är känd som Zweigelt.

Ruby Cabernet
Ruby Cabernet är en röd Olmo druva som är en korsning mellan Cabernet Sauvignon och Carignan, kan man producera viner med bra färg och en angenäm körsbärssmak, men är oftast blandas i bulk. Syftet för skapandet av överskridande av de druvsorter som används för att producera Ruby Cabernet var att få den överlägsna kvaliteten hos ett Cabernet vin och motståndet mot värmen i Carignan kombineras i ett billigt bordsvin. Även om det vin som framställts från dessa druvor inte har de distinkta smaken och den övergripande strukturen av andra typer av Cabernet viner, bär det deras givande väsen.
Den druva för denna typ av rött vin har utvecklats för Kaliforniens varmt klimat, särskilt för regioner som San Joaquin och Napa Valleys. Ruby Cabernet har förbättrat kvaliteten på den delen viner som produceras i dessa områden tack vare sina naturliga, speciella syra.
Ruby Cabernet är en korsning mellan Cabernet Sauvignon och Carignan som skapas i 1936 av Dr Harold Olmo vid UC Davis i Kalifornien. Avsikten var att kombinera Carignan är värmetålighet med Cabernet Sauvignon kvalitet, som Cinsaut x Pinot Noir kors som ledde till Pinotage några år tidigare.
Små mängder odlas i Hunter Valley och Murray-Darling regionen, försvinna in intetsägande blandningar. Men ett fåtal tillverkare tar sortens allvar. Andrew McPherson i Victoria använder sorten i flera exportmarknader viner fx Fullständig Femton exporteras till England och Danmark.
Vissa Ruby Cabernet är förmodligen odlas i Chile, men få viner kommer att erkänna att det på etiketten.
Ett tag Ruby Cabernet var tänkt att hålla en mycket lovande för varmare regionerna i Sydafrika, men i praktiken problem med frukt som har begränsad framgång.
Ruby Cabernet är oftast planterade i Kalifornien, i synnerhet i San Joaquin Valley där den ger färg och ryggrad till bulk. Vingårdar där odlingstekniker används för att maximera kvalitet men kan producera vin med exceptionell arom, smak och munkänsla.

Rubired
Infördes 1958, var denna hybrid har utvecklats av University of California, Davis genom att korsa Alicante Ganzin och Tinta Cao. Alicante Ganzin är också en hybrid, vars härstamning kan spåras till Alicante boushchet Tinto cãois en god kvalitet port sort. Rubired är ett lätt att växa, produktiv röd druva som producerar rött juice istället för vitt. Odlas främst i Kaliforniens Central Valley den används för att lägga till färg till Port-stil och viner kanna.

Rufete / Tinta Pinheira / Tinta Carvalha / Rufeta
En röd druva som odlas främst i provinsen [Salamanca-> http://www.aboutsalamanca.com/] som inte bara producerar ljus viner som kan oxidera snabbt om de inte behandlas med omsorg, men också mörka viner med rik frukt smaker och märkbara tanniner. Nyligen har det gjorts försök att göra ett kvalitetsvin från denna druva, men har gett blandade resultat. Framtiden är dock ser lite ljusare ut för den spanska druvsorter Rufete som mer Bodegas investera i bättre teknik och nya vinframställningsmetoder.

Sagrantino
Sagrantino är en italiensk druva som är naturligt i regionen Umbrien i mellersta Italien. Den odlas främst i byn Montefalco och dess omgivningar, med endast 250 hektar (1,0 km2) tillägnad druvan i händerna på cirka 25 producenter. Med en sådan liten produktion, är vinet inte allmänt känt utanför Italien, även om det beviljades DOCG status 1991. Druvan är en av de mest garvsyra sorterna i världen, och skapar viner som inky lila med en nästan-svart centrum. Buketten är en av mörk, ruvande röda frukter med inslag av plommon, kanel, och jord. Den Sagrantino di Montefalco DOCG kräver 100 procent Sagrantino användas, med ett obligatoriskt 29 månader åldrande innan release. En passito görs fortfarande, en tjock, trögflytande vin med russin och blåbär kvaliteter. Alkoholhalten är cirka 14 procent.
Ursprunget till druvan är mycket omdiskuterat, men vad som är känt är att det användes främst för dessertviner i många år, är den druva torkas i passito stil, ungefär som en Recioto di Valpolicella. Vid något tillfälle var de viner som i ett torrt stil, och det är hur de i första hand produceras idag. Australien har nu sett former av denna sort från vingårdar som Coriole, Chalmers och Amadio Viner, alla med olika stilar av Sagrantino.

Saperavi
är en blå vindruva som härstammar från Abchazien i västra Georgien.Sapervi är den dominerande druvan i den georgiska vintillverkningen.
Druvan har en kraftig färg i skalet och även i fruktköttet, vilket ger ett djuprött, nästan svart vin även vid blandning med 30% vita druvor. Dock brukar denna druva oftast förekomma ensam för att låta dess säregna och eftertraktade smaker tala för sig själva. Saperavi anses vara urmoder till några av dagens stora druvor, såsom Shiraz/Syrah. Bland aromerna kan man också urskilja tydliga gemensamma toner av röda bär, plommon och lakrits, men ofta med spännande bakgrundssmaker och -dofter som exempelvis rödbeta, majs och gräddkola. Druvan ger kraftfulla viner med hög fruktighet och syra, vilket ger goda förutsättningar för lagring i upp till fem år. Särskilt väl framträder druvans inneboende karaktär vid ekologisk framodling och lagring på georgiska lerkärl, s.k. qvevri. Druvan mognar sent, ger relativt liten skörd och är tålig mot såväl frost som sjukdomsangrepp.

Schiava / Trollinger
Trollinger (eller Schiava) är ett ljust röda, senvuxen druvsort som ursprungligen odlades i vinet regioner i Sydtyrolen och Trentino.
Det nådde förmodligen de södra delarna av Tyskland under romartiden. Sorten första är nämnda under detta namn i fjortonde århundradet dokument, till exempel Martin Luther drack det enligt en rapport från det påvliga sändebudet Alexander kring 1520. Under 1960-talet var det korsades med den vita druvan Riesling att producera korset Kerner.
Idag är det nästan uteslutande odlas på branta, soliga platser i Württemberg vinregionen Baden-Württemberg. I Württemberg, är 21,2 procent av vingårdarna ägnas åt Trollinger vindruvor – en av regionens tre bästa druva

Sousão
Souzão (eller Sousão eller Vinhão) är portugisiska druvsorter som används i produktionen av portvin. Medan ursprung i Minho regioner är det som används främst i Australien, Kalifornien och Sydafrika. I Portugal är det också en auktoriserad plantering i Douro och Dão-Lafões område (Vinho do Dão). Druvan är känd för den djupa färgen som det producerar i ett vin och dess grova och raisiny smak. I Australien Souzao används för att göra hamnen stil viner och även bordsvin, som ofta blandas med andra portugisiska druvsorter.

Sangiovese
Sangiovese är en klassisk, italiensk rödvinsdruva som odlas i hela landet, men framför allt i Toscana och Emilien-Romagna. Den har många synonymer, som brunello och prugnolo.
Enklare sangioveseviner är ofta friska och ganska sträva med toner av körsbär och mandel.
Mer koncentrerade viner har aromer som mörka körsbär, pinje, rostat kaffe och choklad – ofta kombinerade med en tydlig fatkaraktär. I Toscana kommer främst sådana viner från Chianti Classico, Brunello di Montalcino och i viss mån även Vino Nobile de Montepulciano och Carmignano.
Utanför Italien odlas den än så länge i mycket liten omfattning, men intresset för sangiovese går stadigt framåt i Kalifornien och Australien.
Viner av sangiovese tillhör oftast smaktyperna fruktiga & smakrika och strama & nyanserade.

Syrah/shiraz
Syrah är en blå druva som trivs bäst i varma klimat. Den hör ursprungligen hemma i norra Rhônedalen i Frankrike men har länge odlats under namnet shiraz i Australien.
Syrahviner brukar vara mörkt röda till färgen. Aromen påminner om mörk frukt som till exempel björnbär och plommon, ofta tillsammans med ett pepprigt och rökigt inslag. Vinerna är fylliga, ganska sträva och alkoholrika.
I norra Rhône görs lagringståliga viner i Côte-Rôtie, Hermitage, Cornas, St-Joseph och Crozes-Hermitage (ibland förekommer även en liten del viognier).
I södra Rhône blandas den ofta med andra druvsorter som grenache, carignan och cinsaut. Syrah blir också allt viktigare i viner från Provence och Languedoc-Roussillon.
Till Australien kom shiraz under 1800-talets första hälft. Den blev snabbt populär och betraktades länge som en enkel, pålitlig druva som bäst passade att blandas med andra druvor. I dag finns många långlivade shirazviner som kan mäta sig med de främsta franska vinerna. Några av de bästa odlingsområdena för australiensisk shiraz är Barossa Valley, McLaren Vale och Clare Valley.
USA, Argentina, Chile och Sydafrika är andra länder där denna druva är på frammarsch.
Viner av syrah brukar vara fruktiga & smakrika, kryddiga & mustiga och ibland strama & nyanserade.

Tarrango
En röd sort uppvuxna i Australien med målet att producera viner med bra färg och syra, men låg tannin.

Tempranillo / Tinta Roriz
Tempranillo är en vindruva hörande till arten Vitis Vinifera. Det är den huvudsakliga druvan i Rioja i Spanien. I distriktet Ribera del Duero heter den Tinto Fino eller Tinta del País (spanska för “Landets röda”) och i Toro kallas den Tinta de Toro. Druvsorten odlas också i Portugal, där den bland annat ingår i portvin under namnet Tinta Roriz.
Druvan ger viner av hög kvalitet och stor lagringsförmåga.

Teran
Teran är ett gammalt Istrien sort som för hundra år sedan var en av de viktigaste Istrien sort. Genom den tiden var ofta kvitterade med Refošk. Efter många observationer och forskning av många författare, har det konstaterats att det inom denna sort det finns olika kloner som är morfologiska, ecophysiological och ekonomiskt skiljer sig från varandra. Så Vivoda (1996) anges två sorter av Teran: röd stam Teran och grön stjälk Teran. En av de viktigaste morfologiska skillnaderna mellan Teran och Refošk, säger han, är behåring på baksidan av bladet, medan Refošk blad är slät.
Tips på ympris är ljusgröna, mycket trasiga och kanterna av de unga bladen är rödaktig. Blomman är bisexuell. Grown blad är rund eller lång, är mitten bred, har tre eller fem delar, stam sinus har en öppen V-form, är en ovansidan tydligt grönt, under hösten lila-brun, längs revbenen gröna, är en nackdel vitaktig och wooly .
Cluser är mitten storlek eller stora, täta eller lösa, granat: cluser stammen meddium lång, stark, trä till knäet, typicaly grön, liksom hela stammen. Mogna bär är mitten storlek, svart-lila, eggshaped. Huden är väldigt segt, är kött skurvis, under huden rödaktig, juice syrligt, utan en speciell smak. Fruktsamhet är riklig, god motståndskraft mot sjukdomar. Rött bladskaft Teran, som bäst är representerat i Istrien, ackumuleras i genomsnitt 16% av socker och över 10g / L av totala syror. Exceptionaly hög eller högre innehåll av totala syror är en av de viktigaste teknologisk egenskaper. Mognar sent (IV cykel) och om vädret under september är fint, ger hög kvalitet (över 19% av socker).
Teran vin har karakteristisk röd färg, då stired i ett glas får en lila ton. Doften är delikat, uttrycks och igenkännbara med typiska fruktiga, hallon doftande dominerande karaktär. Relativt hög halt av totala syror och en viss nyans av SURHET, integrerade i hög extrakt, som ofta excceding 25 hela vägen till 30 g / L, ger denna smak vin karakteristisk för fullt, stark, robust och ändå glatt matchas vin. På grund av att särskild fyllighet och en stor mängd polyfenoler (tanniner, anthocyans) anses vara terapeutiskt vin.
På grund av det är egenskaper som är mycket fint mached med Prsut (skinka), chese och med kött-och vilträtter. Vid temperatur av 18 C är det egenskaper som är bäst uttrycks.
Historien om Teran är mycket gammal vid tidpunkter långt tillbaka. I tillgänglig litteratur Teran nämndes först sexhundra år sedan. Författare Marescalchi och Dalmass skrev hur Teran gavs till kejsarens ambassadörer i 1390. De presenterades med 20 “Ingastaris” (keramiska flaskor). I 1408 Teran presenterades Venitian ambassadören och 1411 österrikiska ambassador.In Istrien, den första författare som beskrivs Teran var Stankovic i 1825 i “Il Terrano di Barbana”. Hugues år 1889 beskrivs Teran från Istrien och skrev om två Teran vin: Teran från Kringa och Teran från Kanfanar. Samme författare uttryckte oro över den dålig recension från experter kommittén på mässan i Bolzano 1886. Istrien Teran vin beskrevs som alltför sur, mycket skarp, med låg alkoholhalt och skärande. För att ytterligare undersöka kvaliteten på Istriens viner (Teran), ett år senare (1887) var de bästa 30 prover som skickas till Bordeaux som ska utvärderas. Resultatet var återigen ganska dåligt och liknar dem från Bolzano: Dålig lukt, alltför bitter, rå, dåligt färgade, skarp. Dessa resultat initieras och snabbare forskning och plantera den experimentella vinstockar i Pazin och Poreč. Resultatet av allt detta var att i 1902 Istriens viner bedömdes som mycket bra på den internationella mässan i Turin och sorterades bland de viner av högsta kvalitet, precis bakom franska och spanska sådana (Despot, 1976).

Tinta Amarela
En portugisisk sort som ingår i Duoro för port. I södra Portugal är det också används för torra röda. Odlas i Barossa Valley med Massena Vineyards.

Tinto Cao
Namnet betyder “röda hund” på portugisiska. Det är en hög kvalitet portvin variation i Portugal. Odlas i västra Australien med Peel Estate.

Tinta Molle
Tinta Molle är en portugisisk variation ofta används för att göra hamnen. Det används av Kangarilla Road Winery i McLaren Vale regionen för att producera en full smaksatt torrt rött.

Touriga
Australiensisk förkortning för Touriga Nacional, en högt ansedd port sort.

Teroldego
Ännu en föga känd norra Italien winegrape sort. I dess infödda Trentino det ger goda rustika vin med lite uppmärksamhet. Med vård i vingården och vineriet det kan producera mycket goda resultat. Ökat med Michelini i alpdalarna.

Terret Noir
Tinta barroca är en blå vindruva av arten Vitis vinifera. Ursprungligen är den från Portugal där den utgör en av fem druvor i portvinsblandningar. Druvan är värmetålig och klarar torka bra varför den trivs i varma klimat. Den ger över huvud taget en hög avkastning.
Tinta barroca har också rönt framgångar i sydafrikanska viner, till exempel från producenten Allesverloren.

Tannat
Tannat är en druva från den franska delen av Baskien och odlas nästan bara där – och i Uruguay i Sydamerika. I Frankrike har området Madiran gjort denna smakrika druva känd. Här gör man av tradition mycket sträva, fylliga och smakrika rödviner som passar bra att lagra.
Ofta är de så strama att de blandas med andra sorter som cabernet sauvignon, cabernet franc och den mindre kända druvan fer. Madiranviner brukar också ekfatlagras av samma skäl.
Nu för tiden kan man med moderna vinmakningsmetoder framhäva fruktigheten i dessa viner och vinerna från Uruguay är betydligt fruktigare än sina franska motsvarigheter.
Tannatviner brukar vara strama & nyanserade eller fruktiga & smakrika.

Tinta barroca
är en blå vindruva av arten Vitis vinifera. Ursprungligen är den från Portugal där den utgör en av fem druvor i portvinsblandningar. Druvan är värmetålig och klarar torka bra varför den trivs i varma klimat. Den ger över huvud taget en hög avkastning.
Tinta barroca har också rönt framgångar i sydafrikanska viner, till exempel från producenten Allesverloren.

Tinta Cao
Tinta Cao, som översätts till “Red Dog” är en druvsort som är återupptäcka sin bark. Denna premie svart druva i Port produktionen hade nästan försvunnit från vingårdar i norra Portugal Douro-dalen, trots sin långa historia där. Tinta Cao tillbakagång var mer bunden till sin motvilja mot att bära en betydande gröda, snarare än några problem med sin druvkaraktären.
Nu är dock Tinta Cao gör comeback, med erkännande av det faktum att sorten är bland de bästa av de godkända mer än 50 Port druvor, men det är inte en av de djupaste färgade. Tinta Cao är också odlas i Dão regionen i Portugal, där det bidrar till regionens kraftiga röda viner. I Kalifornien har det planterats experimentellt vid UC Davis, och det blir allt gör sin väg in i detta tillstånd är mer traditionellt tillverkas “Port” stil viner.
Det är ingen överraskning många anser dig som runt av Port Wine kullen med dina små skördar, låga alkohol, och ett namn som betyder “Red Dog”. Du får inte vara herre över Douro huset, men din personlighet ger en välkommen sorglöshet till ditt Burley Touriga villaägare. Din karaktär är som färska blommor i den steniga och karga landskapet du ringa hem. Tinta Cao, du är verkligen Port bästa vän.

Touriga Franca / Touriga Francesa
Touriga Franca (eller Touriga Francesa) är en av de stora druvsorter används för att producera portvin. Touriga Franca är lättare och mer aromatiska än Touriga Nacional, lägga finess till vinet. Touriga Franca har beskrivits av Jancis Robinson som att spela “Cabernet Franc att Touriga Nacional är Cabernet Sauvignon” . Inte mycket är känt om ursprunget, men det var nog ett kors av Mourisco de Semente och Touriga Nacional. Touriga Franca är ganska likt Touriga Nacional, behöver hårda förhållanden för att hålla vigör ner som det blir på de branta torra sluttningar Douro. Det är oftast utbildade låg på marken under en av Royat systemen. Avkastningen är medelhög (1,5 kg / vin), inte så illa som Touriga Nacional.
I Australien har det funnits experimentella planteringar av druvan i Tasmanien och andra områden för port stil viner.
I Portugal är Touriga Franca den femte mest planterade druvan, med 7440 hektar. Den spelar en viktig roll i hamn blandningar. Liksom Nacional, är den mångfald allt större utsträckning för spikade rött vin i Douro och i Dão.
I USA har producenterna av port stil viner experimenterat med att använda Touriga Franca som ett sätt att förbättra sin produkt.

Touriga Nacional / Azal Espanhol / Preto de Mortágua
Touriga Nacional” kanske inte skulle ringa en klocka, men vi är på väg att ändra på det för dig. Om du ska lära dig en sak om Portugals vin (som är väl värt att lära om), men du vill bekanta dig med Touriga Nacional, Portugal “nationella druva. ” Detta distinkta röda druvsorter traditionellt har varit en viktig komponent i fina portar och allt, det är på väg till torra bordsviner.

Valdiguié
Valdiguié är ett rött vin druva som odlas främst i regionen Languedoc-Roussillon i södra Frankrike, där det är allmänt känt som alias Gros Auxerrois. I Gaillac det är känt som Brocol, och i Kalifornien har det varit känt som Napa Gamay eller Gamay 15. Fram till 1980 Napa Gamay ansågs vara det Gamay av Beaujolais, men efter genetisk analys namnet Napa Gamay “har förbjudits från amerikanska vinetiketter sedan januari 1999. Förvirrande, kan både Pinot Noir klon Gamay Beaujolais och “Napa Gamay” märkas “Gamay Beaujolais”, ett namn förbjudas på etiketter från april 2007.

Xynomavro
Xinomavro (grekiska: Ξινόμαυρο, engelsk översättning: “surt svart”) är den huvudsakliga röda druvsorter av högland av Naoussa i länet Imathia, och områden Amyntaion, i norra Grekland. Olika författare har jämfört Xinomavro till Bordeaux, Bourgogne, Barolo, osv. Denna druva är främst odlas i Naoussa, Goumenissa, Amyntaio, Rapsani, Trikomo, Siatista, Velvendo och, i mindre skala, på Athos, vid Ossa, Ioannina, Magnisia, Kastoria och Trikala. Den totala odlingsarealen är cirka 18 km ².

Zinfandel Zinfandel / Crljenak Kaštelanski / Primitivo
Zinfandel kom troligtvis till USA i början av 1800-talet, och det är i Kalifornien druvan är riktigt stor – till och med den mest planterade blå druvan av alla. Vinodlarna där har alltid betraktat zinfandel som en inhemsk druva, även om det visat sig att den är identisk med den syditalienska primitivo.
Zinfandel ger allt från lätta, fruktiga roséviner till smakrika rödviner med hög alkoholhalt. De sistnämnda kommer bland annat från Dry Creek Valley i Sonoma County och från Santa Cruz, söder om San Francisco.
Rödvinerna är ofta mycket fruktiga i både doft och smak, med toner som påminner om björnbär och mörka körsbär. För det mest finns också vanilj och rostade toner som kommer av en tids fatlagring.
Viner av zinfandel är liksom primitivoviner oftast fruktiga & smakrika.

Zilga
är en baltisk druva som är känd för att vara en av de allra härdigaste druvsorterna. Den tål ner till 35 minusgrader och är mycket kraftigväxande och rikligt fruktbärande. Sorten är självfertil och ger blå, medelstora druvor med söt, aromrik smak med en förnimmelse av blåbär. Zilga-druvan tillhör Labrusca-gruppen.

Zweigelt / Zweigeltrebe / Rotburger
Zweigelt är en blå vindruva av österrikiskt ursprung som är en korsning av druvsorterna Blaufränkisch och St. Laurent. Korsningen genomfördes av rektorn vid Vinhögskolan i Klosterneuburg, Fritz Zweigelt, från vilken vinet fick sitt namn

 

Källa: systembolaget.se samt Wikipedia.se, Fotograf: Raphael Cameron