Portvinsskolan – Del 3 Tawny Port och Colheita

Tawny Port

Bilden ovan visar ett gammalt ekfat fylld med Tawny Port. Dessa stora fat är typiska behållare för portvin som får ligga länge på fat för att komplexitet och aromrikedom ska kunna mogna fram.

En Tawny Port är alltid en blandning av olika årgångars viner. Kvaliteten och priset på vinet följer oftast hur gammalt vinet är. Ju äldre, desto dyrare. Det finns 10-, 20-, 30- och 40-årig Tawny. Ålderskategorin anger snittåldern på vinet i buteljen och betyder inte att vinet är exempelvis exakt 30 år gammalt. Det finns även enklare, yngre viner som går under beteckningen Tawny men de är inte alls lika intressanta, tycker jag. På bilden en trevlig bekantskap. Crofts 10-åriga Tawny, #8039 för 219 kronor.

 

 

En Tawny som buteljerats utvecklas inte vidare. Den oxidativa processen i fatet är avslutad och vinet är färdigt att konsumeras. Ju äldre en Tawny är desto ljusare blir vinets färg och kulören drar mer mot brunt än rött. Jag provade en mer än hundra år gammal Tawny för ett par år sedan och färgen var mahognybrun och spetsen på vinet hade till och med en nyans av grönt i spetsen. Nyansrikedomen i doften var häpnadsväckande och vinet hade en tydlig doft av ädel balsamikovinäger från Modena i Italien. Smaken exploderade i munnen med en fantastisk komplexitet. Det var en stor upplevelse och ett minne för livet att prova denna mer än 100-åriga Tawny. Nedan en bild på S. Leonardo Tawny med sina ålderskategorier från 10- till 40-årig Tawny. En kvalitetsproducent som vi tyvärr inte längre ser på den svenska marknaden.

 

 

En Tawny utvecklar sina aromer på faten men förlorar samtidigt i volym under lagringen. Den förlorade andelen brukar kallas “änglarnas andel” och uppgår till mellan tre och fem procent av fatets innehåll per år. Faten behöver därför fyllas på för att täcka den avdunstade delen. De skickligaste och mest kvalitetsinriktade producenterna fyller på med samma ålder och karaktär av vinet för att uppnå hög kvalitet. Man vill inte att basvinet skall försämras inför den slutgiltiga blandningen innan Tawnyn buteljeras. Det är intressant att ju äldre en Tawny blir ju högre är upplevelsen av syran i vinet. Det äldre vinet känns mindre sött trots att sockerhalten till och med kan vara högre än i de yngre vinerna. Sötman balanseras av den höga syran i vinet. Vinet får med lagringen en fin och komplex balans mellan syra och sötma. Oxidationsprocessen förädlar vinerna genom den långa fatlagringen. Vallado är en bordsvinsproducent i Dourodalen med mycket höga kvalitetskrav. Vallado har även Tawny Port på programmet, bilden nedan. Systembolaget har en mycket bra 10-årig Tawny Port med hög kvalitet i beställningssortimentet, #92151 för 301 kronor.

 

 

En Tawny som är 30 till 40 år är ett förstklassigt vin med stor aromrikedom och komplexitet. Ja, vinerna är ofta rätt dyrbara men det behövs inte så mycket i glaset för att kunna njuta fullt ut. Generellt kan man säga att ju äldre en Tawny är desto bättre är vinet. Detta är än mer sant om det är en uttalad kvalitetsproducent som står på etiketten. Det är dyrbart att lagra vinet under lång tid med dess volymförluster. Jag är personligen en stor beundrare av Tawny Port och missar aldrig att öppna ett par buteljer Tawny till jul. En öppnad flaska med Tawny har längre livslängd än en Vintage Port, som ska drickas upp inom ett par dagar. En Tawny av bra kvalitet kan klara ett par veckor om flaskan förvaras svalt.

Colheita

Colheita betyder skörd på portugisiska. En Colheita är med andra ord ett vin som härstammar från en specifik årgång och kan vara hur gammal som helst. Det som skiljer en Colheita från en Tawny är att det inte är en blandning av olika årgångar. Man kan säga att Colheita är en årgångsbetecknad Tawny. Det finns både vita och röda Colheitas. De vita vinerna är i ungdomen ljusare. När vinerna blir riktigt gamla är det faktiskt svårt att utröna om vinet ursprungligen var vitt eller rött innan det började fatlagras. De vita Tawny-vinerna brukar ofta ha en friskare arom av citrus och vara lite torrare.

För några år sedan provade jag två olika Colheita-viner från Kopke. Båda vinerna kom från årgång 1935 och hade uppnått ädel mognad. Det var en magisk upplevelse att prova dessa gamla viner i skymningen på en vacker terass med utsikt över Dourofloden. Ett vackert minne för livet. Se bilden nedan.

 

I slutet av denna artikel finns de två tidigare artiklarna i Portvinsskolan Del 1 och 2 för den som är intresserad.