Cannonau kan förlänga livet – del 1

På Sardinien finns en liten by, med omkring 7500 invånare. Där når en del av befolkningen den aktningsvärda åldern av 100 år och några till. Kosten, det sociala livet och klimatet sägs vara viktiga faktorer för ett lång liv. Samt ett rött vin. 

Det röda vinet går under namnet cannonau. I resten av världen heter den grenache. Utom i Spanien där den byter namn till garnacha. Druvans historia och bakgrund på Sardinien är inte helt fastställd, men troligtvis kommer den från just Spanien.

Som de flesta öar har Sardinien en lång och rik historia, som har formats av de närliggande länderna genom åren. Ön var faktiskt under spanskt styre från 1300-talet fram till början på 1700-talet då den blev en del av Italien.

Spanska influenser finns fortfarande att hitta, särskilt i staden Alghero på västkusten. Här blandas italienska ord med skyltar på katalanska. Att cannonau är den mest planterade druvan på ön, är med andra ord inte ett mysterium. Druvan står för nästan en tredjedel av all vinproduktion och odlas i stort sett överallt. Det finns omkring 7500 hektar cannonau som i huvudsak delas upp i två större provinser:

Nuoro och Ogliastra, som angränsar varandra på öns västkust. Nuoro är den mest betydande delen. Inom dessa provinser hittar vi tre viktiga subzoner för cannonau:

Oliena, Capo Ferrato och Jerzu. 

 

Oliena är den mest betydande delen. Här produceras 70 % av all cannonau. De flesta som bor i Oliena är på något vis sysselsatta inom vinnäringen. Här ligger också ett av de större kooperativen, Cantina Oliena. Kooperativ är relativt vanliga på Sardinien och bör inte förknippas med vinjättar som bara producerar mycket och billigt. Det är istället ett lönsamt samarbete, särskilt för de små vingårdarna som annars inte har möjlighet att nå ut på den internationella marknaden.

Cannonau fick sin DOC-status 1971, där både rosé och rött ingår. För att få beteckningen ”riserva” måste vinet innehålla minst 90 % cannonau och 10 % andra blå, inhemska druvor. Alkoholhalten ska vara minst 13 %. 

Vinet ska ha lagrats minst två år, varav minst sex månader på fat gjorda av ek eller kastanj.  Kastanjefat är en gammal tradition på Sardinien och används fortfarande flitigt.

 

Annons:

Vill man åka i cannonaus fotspår, rekommenderar jag en tur längs med Strada del Vini del Cannonau. Den innefattar faktiskt inte enbart vin utan inkluderar också muséer och hotell. Målet med vinvägen är att få turister att upptäcka Sardinien hela året och inte enbart se det som en sol- och badö.

Hur smakar en klassisk cannonau då? Märker man att det är just grenache i glaset? Både ja och nej. Visst är det varma jordgubbar, hallon, friska röda bär och örter i glaset. Men det är också stora skillnader på vinhusen och de olika zonerna.

Odlingsplatsen är också av betydelse. Höga höjder ger viner med struktur, syra och finess. Frukten odlad närmare havet får en fin sälta och en förnimbar mineralitet. Vingårdar som ligger djupt ner i dalgångar ger en rundare, snällare frukt och en alkoholhalt som inte skäms för sig. 15-16 % är inte alls ovanligt.

De vingårdar som har sina plotter i varma zoner, 100-200 meter över havet, producerar cannonau med varm, rik frukt. Tanninerna är mjuka och flörtiga. Frukten smakar sommar. Svenska jordgubbar, vildhallon, granatäpple och kanske lite eucalyptus. Visst är det grenache?

Förflyttar vi oss upp i bergen, där temperaturen är betydligt lägre och friska vindar från havet kyler ner de blå druvorna; då blir det ett annat vin i glaset.

Tanninerna är plötsligt tydliga. Strama, med attityd. Syran skänker fräschör, de rödsyrliga bären som tranbär och lingon är mixade med sardisk garrigue. Det är viner man helst vill återkomma till, men först efter några års lagring.

 

På tallriken ser jag gärna rustik mat. En charkbricka med sardisk pecorino, pane carasau och lufttorkad skinka. Grillat kött på sardisk vis där meterlånga grillspett får fräsa över grillen i timmar. Stadiga långkok och även ljust kött kan fungera till de viner som inte är för kraftfulla.

Vare sig cannonau förlänger livet eller ej, så är det ett spännande och framför allt väldigt sardiskt vin. Ett glas då och då, kan ju knappast skada. Fram för mer cannonau i våra korta liv.

I nästa artikel tittar vi närmare på några intressanta vinfirmor och kollar vad som går att få tag på här i Sverige.

Läs mer

Fler artiklar