En synnerligen traditionell jul

Nu är det bara några dagar kvar till dopparedagen. För många av oss har ledigheterna börjat och vi kan se fram emot en lång, lat och smaklig julhelg, följt av nyårsfirande och trettondagsmiddag med mera. De flesta av oss firar dessa på traditionellt sätt, men våra traditioner skiljer sig åt. Jag har har tittat lite i backspegeln på jular från förr, på vad som var en traditionell jul och vad som är tradition hos mig samt blickat lite framåt.

Det är dan före dan, före dan, före dopparedagen. Namnet dopparedagen säger inte så mycket numera, det hänsyftar dock på den traditionella julrätten dopp i grytan.

Dopp i grytan är något som finns kvar på många julbord men som jag tror färre och färre njuter av. Min far älskar det, jag är inte så förtjust. Buljongen är god, men uppblött bröd är det inte. För många är rätten en del av en traditionell jul, men det är en tradition som sannolikt är på väg bort. Därmed blir namnet dopparedagen allt mer oförståeligt för många. Våra traditioner är i ständig förändring och det kan vi se om vi tittar på hur vi firar jul och hur den firades förr.

Dan före dan

Förändrade traditioner

Julbordet upplevs ofta som mycket traditionellt. Rätter som skinka, gravad lax, sill och gröt har funnits med länge. Vi gör dock tillägg och tar bort saker efter tycke och smak.

När jag växte upp hade vi aldrig vin på julbordet. Det var något jag förde in när jag blev äldre. Idag känns champagne, riesling och söta viner som något som alltid funnits där, en naturlig del av mina jultraditionerna. Andra tillägg kommer från att vi möter nya människor. Via min sambo som har rötterna i Finland har jag fått nya favoriter på julbordet, till exempel gravad lax på finskt sätt, se receptet nedan. Denna variant tycker jag smakar mycket bättre än den jag var van vid sedan förr.

Gravad lax på nordfinskt sätt

LÄS MER
Finsk sashimi Gravad lax på nordfinskt sätt

Annons:

En tradition som många har är julsnapsen. För mig är inte denna den viktigaste detaljen på julbordet men den är en del av traditionen och det är gott med en eller två tillsammans med maten. I år har jag valt en julsnaps som är lite mer modern men också har en tydlig koppling till det traditionella:

Traditionell julO.P. Anderson Petronella Julsnaps, 149:-, Nr 40596, Systembolaget

Detta är en smakrik julsnaps som plockar upp många av julbordets smaker och som passar fint till julmaten. Den har en fin fruktighet med smak av gula och röda äpplen, dill, anis samt torkade apelsinskal. I frukten finns en spelande sötma. Spriten är inte framträdande men bryter av sötman och eftersmaken är lång där kryddigheten är det som ligger kvar. En snyggt balanserad julig snaps med en liten fin sherryton. Denna känns både ny och traditionell på samma gång.

För mig är det ett plus att den inte är fullt så alkoholstark som en del andra. Här ligger styrkan på 30% vilket bidrar till balansen och gör att man kan dricka lite mer till maten snarare än att snapsa rakt av.  Jag dricker den helst inte för kall, ta ut den från kylskåpet en halvtimma innan det är dags att servera den.

Andra juldrycker som hör en traditionell jul till är julöl, julmust, mumma och glögg som är minst lika viktiga och framförallt mer alkoholsvaga. Mer om detta och julens drycker samt recept på dem hittar du här.

Ger julens traditioner en traditionell jul?

Om vi blickar bakåt och ser hur julen firades förr så finns det gott om beskrivningar. I dessa kan vi känna igen oss, vi kan också se att mycket har förändrats och i några fall kan vi se att de även då var i förändring.

Jag har läst Carl Tersmedens (1715-1797) beskrivning av julen på Larsbo i Dalarna, år 1740. Texten i sin helhet finns bland annat i hans memoarer. Här möter vi noblessens jul, men vi ser också ett firande som redan då beskrivs som traditionellt men ser också att förändringar håller på att ske.

Carl Tersmeden beskriver att det första och viktigaste på juldagsmorgon var att tillse att de hade färsk fisk, han omnämner bland annat abborre och gädda. Vidare beskrivs vilka rätter som skulle tillagas: gröt, tårtor, bakelser samt lutfisk på gammalt sätt. Dessa skulle göras av den ordinarie hushållerskan då den franska kocken inte kände till hur de skulle tillredas på traditionellt sätt. Skinka och bringa åts på juldagen. Det egna ölet, Larsboölet omnämns speciellt. Till traditionen omnämns julottan som inleddes klockan 6 på juldagens morgon.

Precis som idag är maten i centrum, det religiösa har dock en betydligt mer central plats i firandet än för de flesta av oss idag. Lutfisken, gröten och ölet tillhör det traditionella. Det finns nog de som fortfarande äter julgädda men det är inte längre så vanligt, vidare äter vi oftast skinkan på julafton idag. Carls Tersmeden har vid detta tillfälle befunnit sig utomlands i många år och har med sig en fransk kock. Denna kocks rätter beskrivs inte närmare men vi kan tänka oss att några av dessa sannolikt påverkat såväl samtiden som framtiden. Kanske var det patéer, kryddor och nya rätter som kom upp på borden.

En traditionell jul i torp och på gårdar

Bland det som var sämre bemedlade såsom torpare och på mindre gårdar hade rätter som vitgröt, gjord på antingen korngryn eller risgryn, grynkorv med lingon, julgädda eller lutfisk. De traditionella rätterna som åts hos adeln återfinns med andra ord också hos allmogen men inte i deras överflöd. De har inte heller någon fransk kock. I Östergötland och Småland var det enbärsdricka traditionellt och längre norr ut i Östergötland nypondricka men det finns också många beskrivningar om gårdsöl men också glögg, se länken ovan rörande juldrycker.

Den äldsta rätten på vårt julbord? – Julgröten

Hos såväl hög som låg var gröten viktig. Läs mer om julgröt och grötens historia i artikeln: Julgröt – en del av julens själ. En gång i tiden var gröten det nyaste och fräckaste som fanns, men det var mer än 30 000 år sedan. Då fanns ingen tomte och ingen jul firades, gröttraditionerna som började då har dock utvecklats till de vi har idag och mitt recept på en riktigt bra julgröt hittar du nedan.

Julgröt/Risgrynsgröt

LÄS MER
Risgrynsgröt

Två rätter som verkligen symboliserar en traditionell jul

Flera av de viktigaste råvarorna på vårt julbord kommer från grisen, det gjorde det även då och det gör det idag. Vilka råvor som används skiljer sig dock över tid. Numer ser vi sällan griljerade grishuvuden eller inlagda grisfötter. Skinkan och julkorvar har fortfarande en given plats på många julbord, dopp i grytan för en mer tynande tillvaro. Frågan är vad vi kommer se som traditionella rätter om 30 år? Idag är det många som gillar vegetariska och veganska rätter på julbordet, kanske är det några av dessa!

Dopp i grytan

Dopp grytan är en rätt som har en lång historia och följt med oss under lång tid, det är också en rätt som funnits hos såväl allmogen som adeln. Detta är en av de rätter som är mer en symbol för en traditionell jul än något som många äter. De som älskar den slåss dock för den med näbbar och klor.

Dopp i grytan som rätt sträcker sig tillbaka till åtminstone medeltiden och Sveriges kristnande. Då inleddes julen med fasta, en tid då kött inte fick ätas. Det fanns dock många sätt att kringå detta. Ett sätt var dopp i grytan. Genom att doppa bröd i doppspadet fick man del av köttsmakerna även när denna inte fick ätas. Längre fram i tiden, på 1800-talet, hade man inte råd med skinka på det sätt vi äter det, den fick delas upp och sparas. Doppspadet blev då ett sätt att skapa en festligare måltid där man ändå fick del av fläskets smaker.

Traditionell jul

Julskinka

För många av oss är julskinkan central på julbordet. Jag köper aldrig färdigkokt skinka! Min skinka ska vara rimmad och sedan tillagar jag den i ugnen. På så sätt sprider sig en härlig doft i köket och lägenheten under tillagningen. Det är något särskilt när den ska provsmakas, fortfarande ljummen, gärna med vörtbröd och skånsk senap. Där och då tas jag tillbaka till min barndoms jular.

Begreppet julskinka är känt redan från Olof Rudbecks bok ”Atlantica” från 1689. Den griljerade skinkan som är en del av det ”moderna” julbordet blev dock först populär under den andra hälften av 1800-talet. Det var då den tradition som vi är en del av idag egentligen startade.

När jag växte upp tillagades julskinkan dan före julafton och på kvällen innan dopparedagen bjöds en första smakbit. Samma dag hade också julgranen tagits in och klätts, advent var över och julen var kommen. Nu för tiden brukar jag tillaga en julskinka lite tidigare, kring andra eller tredje advent, så jag verkligen kan njuta av den 🙂

God Jul

Magnus Reuterdahl

Läs mer

Fler artiklar