En skål ur forntidens dimmor del 2: Vinland, vindrickarnas land?

Om inte vinet kommer till Skandinavien så får skandinaverna komma till vinet. Det var kanske inte därför våra förfäder rörde sig såväl söder, väster och öster ut men vin stötte man på. Frågan är om de drack vinet på ett mer civiliserat sätt än de drack andra drycker. Ibn Fadlan är känd för en reseberättelse om möten med vikingar, från 920-talet e.Kr. Han beskrev våra dryckesvanor vid ett gästabud:

"Nordmännens starka drycker få dem strax att bete sig likt djur och kringvandrande åsnor"

I förra delen slutade jag med att konstatera att man i Skandinaven börjat komma kontakt med vin under bronsåldern, dock kanske snarare som ingrediens än som rent vin. Under järnåldern och framför allt den senare delen av järnåldern är vi inne i en tid då kontakterna med kontinenten ökar och med detta ökar. Då ökar också sannolikheten för att fler och fler får kontakt med vin. Antingen som importvaror eller vid resor söder, väster och öster ut.

Vi finner spåren av handel i såväl fyndmaterial som i texter och på bilder. Exempel på detta finns i de isländska sagorna såsom Rigs visa. I detta omnämner man vad som dukas på de rikas bord, inklusive vin. Ribe i Danmark var en av de första skandinaviska städerna, här hittade man en vinkanna (?) från perioden 450-750 e.Kr. tidigare i år. Det är inte utan att man börjar fundera på om och vilket vin som serverats ur den. Lite längre ned i artikeln finns en bild på en gotländsk bildsten som visar ett antal personer som dricker ur dryckeshorn och skålar. Om det är vin i bägarna förtäljer dock inte bilden.

Frankisk kanna från Vikingatid, för vin? Funnen i Ribe, Danmark. Läs mer om fyndet  på Forskning.no. (Foto: Sydvestjyske Museer)
Vinkanna (?) funnen i Ribe, Danmark. Läs mer om fyndet på Forskning.no. (Foto: Sydvestjyske Museer)

Då tog Moder en märkt duk, 
vit av lin, 
och lade på bordet. 
Därpå tog hon tunna kakor 
och lade dem, vita 
av vete, på duken. 

Fulla fat fram hon satte, 
silverbeslagna, 
med sovel på bordet: 
fett fläsk och fåglar stekta; 
vin var i kannan, 
kalkar beslagna; 
de drucko och språkade; 
dagen gick till ända.

Vers 31 och 32 ur  den isländska dikten Rígsþula (Rigs visa) – berättelsen om hur Rigr (Heimdall) skapar trälarna, bönderna och kungarna, sannolikt nedskriven på 1200-talet e.Kr. Översättningen är gjord av Erik Brate (1857-1924).

Annons:

Perioderna under den yngre järnåldern kallas folkvandringstid (400-550 e.Kr.), vendeltid (550-800 e.Kr.) och vikingatid (800-1050 e.Kr.).

Under dessa tider ökar resandet eller kanske snarare rörligheten av såväl människor som produkter vilket är två viktiga pusselbitar rörande våra tidigaste kontakter med vin. Vikingatiden blir kulmen på denna tid av resor och handel som påbörjades redan under bronsåldern. Det är också en tid av expansion och emigration då man också koloniserar flera områden såväl anlägger handelsplatser som städer.

Under bronsåldern gick handeln främst via den så kallade Bärnstensvägen som gick genom dagens Polen eller Tyskland och ned mot Medelhavet. Under Romarrikets välde förflyttades handelsvägarna längre västerut och gick via Rhenfloden till Gallien och Rom.

Under folkvandringstid (400-550 e Kr) kan man se att vissa gjorde långa resor bland annat ned mot Centraleuropa och Romarriket. Fynden av romerska guldmynt så kallade solidi (romerskt guldmynt från 300 e.Kr och framåt) visar att vissa grupper sannolikt tog värvning som legosoldater i eller emot Rom. I de arkeologiska materialen finns också mycket importföremål som visar på handel med bland annat Centraleuropa, södra Europa och Mellanöstern.

Många av fynden visar på kopplingar handelsvägarna via Rhenfloden ned mot Lyon i Frankrike i dåvarande Gallien, som var en av Romarrikets knutpunkter. I Lyon gjordes bland annat en del av de vinsilar jag skrev om i del 1. Det är också ett område som kopplas till vinodling och vinproduktion, så kanske handlade man också med vin härifrån eller från vingårdar vid Rhendalen.

 

Bildsten från Tängelgårda, Gotland, från omring 700-talet e.Kr. Motivet är tolkat som en grupp män med höjda dryckeshorn som verkar utbringa en skål. Möjligen skulle detta kunna vara krigare som firar nyanlända in i Valhall.
Bildsten från Tängelgårda, Gotland, från omring 700-talet e.Kr. Motivet är tolkat som en grupp män med höjda dryckeshorn som verkar utbringa en skål. Möjligen skulle detta kunna vara krigare som firar nyanlända in i Valhall.

 

Importvarorna var grunden till att centrala handelsplatser uppkom. Det är vid dessa man skulle kunna tänka sig att de första vinerna kom till Skandinavien.

En av de tidigaste centrala handelsplatserna är Helgö i Mälardalen, platsen växte fram på 200-talet e.Kr. men har sin storhetstid omkring 400-550 e Kr. Framåt vikingatiden växer ett antal handelsorter med mer stadsliknande karaktär upp och tar över, bland annat Ribe, Hedeby, Birka och Uppåkra. Till detta kommer också många handelshamnar runt kusterna i Skandinavien.

Vikingaskeppen gjorde det möjligt att frakta laster av nordiska varor men också att ta hem betydligt mer handlat eller plundrat gods. Vikingarna har kanske blivit kända för sitt plundrande men det är som handelsmän de gjorde sina flesta resor. Varorna var bland annat slavar, salt, tyg, frankiskt glas, keramik, vapen, smycken, glaspärlor, hudar och skinn, valrossbetar, järn, bärnsten, bysantinska varor och inte minst silver. Det är lockande att tro och ganska sannolikt att vin också kan ha förekommit bland dessa varor.

Ett bevis på vikingarnas närvaro är en runristning på det så kallade Pireuslejonet som ursprungligen stod i Atens hamnstad. Idag finns det i Venedig och en kopia finns på Historiska museet i Stockholm. Det finns också runristningar i Hagia Sofia i Istanbul .
Ett bevis på vikingarnas närvaro är en runristning på det så kallade Pireuslejonet som ursprungligen stod i Atens hamnstad. Idag finns det i Venedig och en kopia finns på Historiska museet i Stockholm. Andra spår är de runristningar som ristats inne i Hagia Sofia i Istanbul.

Vikingarnas resor gick såväl österut som åt söder och väster.

Österut skapades handelsplatser som Novograd och Kiev vid vattenvägarna mot Bysans. På dessa platser stannade många Skandinaver kvar och blev bofasta. Dessa kom att bli kända som ruser, ett namn som kanske pekar på att de kom från Roslagen, det vill säga roslagingar, eller Sverige. Jämför med finskan och estniskans namn för Sverige Routsi och Rootsi men också vad nordborna kallas i de vikingatida arabiska källorna: ar-rūs.

I Bysans tog många nordbor tjänst som legosoldater hos de bysantinska kejsarna. Här har vi definitivt grupper som kom i kontakt med vin.

Andra vikingar rörde sig istället söder och västerut till nuvarande England, Irland, Spanien, Portugal, Frankrike och Marocko.

Plundringar var en del, handel en annan men var också ute efter ny mark varför man koloniserade flera områden såsom Färöarna, Skottland, Island och Grönland. Andra områden fick man för att sluta med sitt plundrande såsom ett stort område land i Frankrike som kom att kallas Normandie, ”nordmännens land”.

Under de resor som gick söder om de brittiska öarna och till Frankrike bör man ha stött på vin och även om Normandie är mer känt för sin cider kanske det var här vi hade de första skandinaviska vinodlarna och vinmakarna!

Från Island och Grönland begav man sig än längre västerut och upptäckte Nordamerika. De områden man upptäckte kom att kallas Helluland, Markland och Vinland.

Enligt Vinlandssagorna var det Bjarni Herjólfsson som först siktade Vinland omkring år 986 e.Kr. efter att ha kommit ur kurs på en resa från Island till Grönland. Han steg emellertid aldrig i land utan istället begav sig Leif Eriksson ut på en ny resa i syfte att utforska de nya områdena och kolonisera dem.

På Newfoundland, utanför Kanadas sydöstra kust, har man hittat en vikingatida boplats som undersöktes under 1960-talet och framåt. Boplatsen kallas L’Anse aux Meadows och har daterats till 1000-talet e.Kr. så man bodde här ett tag även om bosättningarna inte verkar ha blivit långvariga.

 Hittade man vin (druvor) i Vinland?

En fråga som stötts och blötts är vad namnet Vinland betyder. Är området benämnt efter förekomst av vindruvor? Tyvärr är det nog inte så utan snarare är förleden vin- i detta sammanhang ett beskrivande fornnordiskt ord med betydelsen gräs-, ängs- och betesmark. Men visst vore det kul om man stött på vin även på dessa resor.

Omöjligt är det inte, det finns inhemska vindruvor även i Nordamerika, bland annat vitis rotundifolia (muscadine), vitis aestivalis (summer grape), vitis riparia (frost grape), vitis labrusca (fox grape), vitis mustangensis (mustang grape) och vitis rupestris (sand grape) och man gör en del vin dessa druvor. Det har framförts att om Leif Erikson såg vinstockar skulle det kunna ha varit vitis labrusca.

Med andra ord är sannolikheten låg att vikingarna hittade vin i nordamerika men när vi ändå är där och pratar vikingar så tog inte Vikingatågen slut riktigt där. På 1950-talet försökte Vin & Sprit sig på att göra ett strandhugg genom att lansera folkvodkan Explorer i USA under namnet Viking Vodka. Vad man dock hade missat var att det namnet redan var upptaget, det fick dröja till Absolut vodka innan man lyckades med sitt strandhugg over there. Vikingaskeppet på Explorerflaskan är dock kvar som ett minne över en mindre lyckad expedition.

explorer

Där slutar vi för denna gång. Det kommer en tredje del i denna lilla miniserie vin i förhistorien/historien – då om Medeltiden.

Skål

Magnus Reuterdahl

Läs mer

Fler artiklar från Magnus Reuterdahl