Barna Hedenhös upptäcker vin

Du kanske också kommer ihåg böckerna om familjen Hedenhös. Bertil Almqvist berättar om pappa Ben, mamma Knota, barnen Sten och Flisa samt hunden Urax, hästen Hårfagre och kossan Mura. Historien kring dessa globetrotters från stenåldern med sitt säte på den lilla ön Stockholmen mitt i sjön Mälaren utspelar sig för 4000 år sedan.

Barna Hedenhös utkom första gången 1948 och på sina resor åker de kors och tvärs över världen till exempel till Egypten, Amerika, Kanarieöarna och Paris.

Historierna antyder oftast att vår stenåldersfamilj har uppfunnit vissa saker eller grundat något som är välkänt i dag, bland annat som grundade av Stockholm och Olympiska spelen. Hade Almqvist skickat dem på en resa till Georgien, Armenien eller Turkiet hade de kanske uppfunnit vinet också.

I höstas var jag på den årliga vinbloggskonferensen EWBC (European wine bloggers conference) som 2012 gick av stapeln i Turkiet. Temat var source som i källa eller ursprung. En tanke med detta var att Turkiet eller kanske rättare sagt Anatolien pekats ut som en möjlig plats för vinets ursprung. Anatolien är den halvö i sydvästra Asien som upptar större delen av Turkiet och avgränsas av Svarta havet i norr, Georgien i nordost, det armeniska höglandet i öster, Mesopotamien i sydost, Medelhavet i söder och det Egeiska havet i väster.

Ursprunget till detta är forskning gjort av arkeologen Patrick E. McGovern, University of Pennsylvania Museum in Philadelphia och botanisten och genetikforskaren José F. Vouillamoz. Resultaten av deras gemensamma forskning finns dels i McGoverns bok Uncorking the past (2009) och artiklar samt i Wine Grapes: A complete guide to 1,368 vine varieties, including their origins and flavours (2012) av  bland andra Vouillamoz.

Barna Hedenhös levde för 4000 år sedan, det vill säga under vi kallar bondestenåldern eller neolitikum (ca 4000 – 1800 f.Kr.). Vid denna tiden var vin dock ingen nyhet. 2012 hittade man vad som är de hitintills äldsta spåren av vintillverkning i Armenien.  Det man hittade var en vinpress och jäsningsfat samt rester av pressade och torkade vindruvor. Dessa spår har daterats till ca 4000 f.Kr, det vill säga 2000 år innan barna Hedenhös började sina resor.

Keramikkärl från stenåldern Tbilisi historic museum. Foto ©Magnus Reuterdahl 2012

Vintillverkning är dock ännu äldre än så. Genom att försöka datera när vin (Vitis vinifera) domesticerades har McGovern och Vouillamoz kommit fram till att detta bör ha skett omkring 6,000 och 8,000 f.Kr, och kanske ännu tidigare än så. Man tror också att detta bör ha skett i Anatolien även om man inte kan utesluta att det skett på flera platser ungefärligen samtidigt. Andra tidiga platser man pekar ut är Armenien, Georgien och Iran.

Oljelampa med vinranka från 1000-talet f.Kr., Tbilisi historic museum. Foto ©Magnus Reuterdahl 2012

Tittar man närmare på fynden från Armenien ser man att i princip samma metod används för att göra vin än idag i Georgien. Så kallade qvevri-viner (ქვევრი), viner som görs i amforor nedgrävda i jorden. Qvevri-faten kan rymma från 400-2000 liter och grävs ned helt i jorden så att bara halsen syns. Skillnaden i storlek gör att man får olika temperaturer i urnorna vilket gör att vinet får olika karaktär. Genom att sedan mixa viner från olika qvevris kan man sedan balansera vinerna. Druvorna krossas i stora trä- eller stenfat och hälls ned tillsammans med druvskalet, kärnorna och stjälkarna varefter man låter en naturlig jäsning påbörjas, det vill säga man tillsätter ingen jäst. Efter jäsningen försluts qvevri-faten och får sedan mogna i upp till sex månader. På detta sätt gör man både orangea och röda viner.

Använda qvevri, Georgien. Foto ©Magnus Reuterdahl 2012

Vad är då orangea viner och behövs ytterligare en klassificering vid sidan av röda, vita och rosa? Orangea viner är annorlunda, enkelt uttryckt är de vita viner med strukturen hos ett rött vin. Vinet har tanniner och är oxiderade, de kan vara rejält kärva. Jag brukar beskriva smaken som en blandning av lagrad champagne, sherry och fransk cider. Det finns torkade frukter, russin, hösttoner, undervegetation men där finns också en levande syra som balanserar upp dem.

Orange vin Alaverdi Monastery Cellar Rkatsiteli 2010 glass. Foto ©Magnus Reuterdahl 2012

I Georgien fick jag möjlighet att prova flera av dessa viner tillsammans med mat och de fungerade utmärkt med lite fetare rätter som fågel, fet fisk och griskött. Jag provade det också på vårt julbord i julas och det fungerade utmärkt. Nu är dom orangea vinerna annorlunda och inte något alla uppskattar, jag rekommenderar att du provar dom på en restaurang eller på en vinmässa innan du kastar dig över dem. De röda qvevri-vinerna är dock betydligt mer lättillgängliga och mycket goda till grillat kött. Här finns toner vi känner igen från västvärldens viner men med en andra örter och en snygg karghet.

Alaverdi Monastery. Foto ©Magnus Reuterdahl 2012

Två vinmakare som också finns tillgängliga i Sverige stack ut och det var det fantastiska klostret Alaverdis viner, vilka du kan läsa mer om här, samt Vinoterra/ Schuchmann, vilka du kan läsa om här.

Med andra ord också du kan dricka som man gjorde på stenåldern och smakade det som Georgiens viner fanns det nog gott om vinälskare redan då.

Vill du läsa mer om förhistoriskt vin är denna artikel i Wine Spectator en början.

Magnus Reuterdahl

Fler artiklar