jag brinner för mat, krönika med Annika ”Smaskens” Ingemarsson

Det må låta som en klyscha, men jag brinner för mat. I snart fem år har jag bloggat om mat på smaskens.nu, men intresset har hela mitt liv varit en stor del av min personlighet. Matbloggandet var bara startskottet för en resa i mat, en resa som som fått mig att höja ambitionsnivån, sträva efter utveckling och ständigt söka efter nya upplevelser.

Härom veckan drabbades jag av en plötslig insikt. Detta var något av en lektion i ödmjukhet. Jag tar tacksamt emot sådana insikter, men just denna var mer än bara en hastigt förbiilande tanke. Det slog mig nämligen med full kraft hur elitistisk jag själv understundom är när det kommer till mat; både vad gäller ren kunskap, råvaror och tillagningstekniker.

Lika krävande som jag är när det kommer till mina egna kunskaper om mat, lika förlåtande är jag när det handlar om vin. Jag erkänner villigt att jag inte alls är särskilt insatt i vin. Jag vet vad jag tycker om, och kan någorlunda väl beskriva de dofter och smaker jag känner, men utöver detta är jag pinsamt okunnig.

Hur kan det då komma sig att en person som jag, som är så kunskapstörstande och krävande när det handlar om mat, har haft så låg ambitionsnivå när det kommer till kunskap om vin? Jag tror att jag i likhet med många andra upplever att det finns ett stort insteg i vinvärlden. Tidigare brukade jag tänka att mat är prosa, medan vin är poesi. Prosa är för den stora massan, medan poesi är för en liten exklusiv elit. Det krävs väldigt goda förkunskaper. Det krävs dessutom ett stälvförtroende och en vokabulär som kan få den mest välformulerade person att betvivla sina egna förmågor.

Nu börjar jag emellertid ifrågasätta denna min egna hemsnickrade teori. Anledningen är enkel. Jag tror att den största bidragande orsaken till min egen bristande kunskap är lättja. Ja, ni läste rätt – ren och skär lättja. Jag är en njutningsmänniska som helst av allt bara vill dricka det goda vinet.

In resa i matens värld har pågått under hela mitt liv, medan jag in jämförelse tog steget in i vinets värld för knappt femton år sedan, i början av tjugoårsåldern. Först då blev vin sanningen att säga mer än ett berusningsmedel som ackompanjerade den goda måltiden.

Jag tror jag har nått till insikten att jag faktiskt måste anstränga mig en smula. Denna ansträngning består i att faktiskt skaffa mig mer teoretiska kunskaper, samt att faktiskt gå på vinprovning under ledning av proffs.

Jag tror knappast jag är ensam om detta. Snarare är det nog så att vi är många matnördar som har en i jämförelse pinsamt dålig kunskap och kännedom om vin. Under 2013 vill jag fjärma mig från denna skara. Någon vinnörd lär jag nog aldrig bli, men om jag kan bli hälften så kunnig inom vin som jag är inom mat – ja, då skulle åtminstone jag känna mig riktigt nöjd. Kanske även min omgivning?

”Matbloggare och frilansande matkreatör med stort intresse för kött och chark.”
Jag heter Annika Ingemarsson, och bor i Stureby i södra Stockholm tillsammans med man och fyra barn. Matlagning är mitt främsta intresse, och jag brinner för att laga mat från grunden. På SMASKENS har jag bloggat sedan augusti 2008.

Min bloggfilosofi är att jag mer än gärna delar med mig av mina recept, men länka då tydligt tillbaka till SMASKENS.
Kontakta mig på:
annika.ingemarsson@gmail.com

Fler artiklar