En summering av Millésime Bio

I mitt förra inlägg berättade jag lite om vårens första vinmässor i södra Frankrike, närmare bestämt Montpellier med omnejd. Där gick startskottet i lördags för vinentusiaster, producenter, importörer och sommelierer från hela Europa.

Millésime Bio som den största mässan heter är enorm. Inte i samma skala som VinItaly och Prowein, men bland de absolut största för certifierade ekologiska viner. Ekologisk certifiering är dock ett ganska löst begrepp; på mässgolvet trängdes exportchefer för chilenska producenter om ”bara” 900 hektar med familjer från Emilia-Romagna med 1,2 hektar och en häst som enda hjälpmedel i vinmarken.

Trots eller kanske tack vare den stora diversiteten bland utställarna är dock Montpellier en av de viktigare mässorna i årets kalender. Fler och fler går över till att arbeta utan kemikalier m.m. i sina marker, och att den här rörelsen inte längre är begränsad till de mer alternativa producenterna är ett tecken på att förändringarnas vindar blåser även i vinvärlden.

Årets Millésime var som vanligt välorganiserat och effektivt. Bland utställarna fanns förvånande få Jura-producenter, något som för mig var en stor besvikelse, men med en egen mässa La Percée du Vin Jaune som går av stapeln i morgon och i övermorgon i Montigny-les-Arsures så har säkert många valt att stanna hemma och prioritera de lokala festligheterna. Mängden med små producenter från Bordeaux var oförändrad och bjud på många godbitar, först och främst Margaux-baserade Clos du Jaugueyron – en liten domän på 5 hektar som går från klarhet till klarhet samtidigt som vinerna fortfarande kostar en spottstyver jämfört med de flesta i området. I övrigt fortsätter Savoieproducenterna att utvecklas i en lovande takt, samtidigt som vinmakare i Loire – speciellt i Muscadet sur Lie och Anjou – bara blir starkare och starkare.

Favoriter på mässan i år var bland annat;

Patrick Badouin – Stabil producent av charmerande Anjou Blanc och Coteaux du Layon-viner. En absolut favorit är 2012 Anjou Blanc Effusion.

Domaine de la Pepiére – Strålklar Muscadet sur Lie som aldrig har druckit så bra som i 2014. Bäst är bascuvéerna med skyhög syra och tilltalande frukt.

I Clivi – Mannen med smeknamnet ”Italiens sexigaste vinmakare” (och blygaste skulle jag vilja tillägga) visade upp ett ytterst starkt startfält från 2013 och gör kanske den bästa verduzzon som går att få tag på i våra breddgrader.

Birgit Braunstein – Några av vinerna är fortfarande lite kantiga, men hennes tolkning av zweigalt och framförallt bläufränkisch är mer än värda att bekanta sig med. Testa gärna amforavinerna, men helst i den senaste årgången.

Domaine Cosse Maisonneuve – Saftig, blött och mörkt från Cahors, extremt välgjorda viner som bara skriker efter en god köttbit och en belevad middagskonversation.

Fler artiklar