Nebbiolo

Nebbiolo är en blå druva från norra Italien, den odlas främst i Piemonte men också i Valtellina och Valle d’Aosta. Namnet kommer från det italienska ordet för dimma, nebbia. De vinområden som idag är mest kända för druvan är Barolo, Barbaresco och Lange. Druvan odlas dock i hela Piemonte och det görs strålande viner i de mindre kända delarna som Asti, Biella, Carema, Ghemme, Gattinara och Lessona med flera. I många av dessa områden används äldre lokala namn på druvan, till exempel spanna i Biella och Lessona. Druvan odlas också i södra Frankrike, Schweiz, och Österrike samt i nya världen i USA, Argentina, Chile, Sydafrika, Australien samt Nya Zeeland

Andra synonymer är picotendro (Valle d’Asto) och picotèner (Carema) med flera.

Historia och kloner:

Det är en gamla druva som är känd sedan åtminstone 1200-talet e.Kr. så det finns ett antal kloner av den. Ofta brukar man tal om fyra huvudkloner, varav en idag oftast ses som en egen druva. Idag är den vanligaste klonen nebbilo lampia. Utöver denna finns nebbiolo michet och nebbiolo bolla (sannolikt den äldsta) samt nebbiolo rosé. Nebbiolo rosé är den som skiljer sig mest och ger viner med en annan profil och skiljer sig även på DNA-nivå, därför ses den idag oftast som en egen druva.

Druva och viner:

Nebbiolo blommar tidigt och mognar mycket sent och trivs därför bäst på de allra soligaste lägena. Den trivs bäst i kalkrika jordmåner.

Vinerna är i regel ganska ljusa i färgen. Doften kan påminna om körsbär, tjära, torkade örter och rosor. Vinerna har ofta tydliga tanniner och en hel del fräschör, smaken beskrivs därför ofta som frisk och sträv. Vinerna tål därför många års lagring, särskilt från Barolo och Barbaresco där de ofta krävs lagring för att de ska uppnå sin potential.

Druvan används dels i druvrena viner och i blender. I Valtellina görs också ett vin med torkade druvor som kallas sfursat. I blender hittar vi ofta nebbiolo med druvor som vespolina, bondara piemontese och croatina.

Till Alla druvor