- Hem /
- skribenter /
- Magnus Reuterdahl /
Faugères & Vaucluse, två sydfranska pärlor
Faugères & Vaucluse, två sydfranska pärlor

DinVinguide fokuserar i November på vinregionerna Languedoc-Roussillon och Rhône i södra Frankrike. Dessa områden har till del varit lite bortglömda och översedda, undantaget regionen Châteauneuf-du-Pape och kanske något till. Vill man hitta spännande viner som överraskar är detta dock två områden att hålla koll på. Här finns massor med bra viner och ett gäng riktigt intressanta vinproducenter.
Nyligen provade jag två riktigt bra viner från dessa områden, ett rött och ett vitt från två spännande producenter. Det röda kommer från Languedoc-Roussillon och är från en producent jag provat flera gånger de senaste åren, detta var dock en ny årgång för mig. Det andra är ett vitt vin från Rhône där jag tidigare provat producentens röda viner som är mycket bra, det vita var dock helt nytt för mig. Bägge vinerna finns på Systembolaget.
Faugères, Languedoc-Roussillon, Frankrike
Languedoc-Roussillon är ett gammalt vindistrikt som inte alltid haft det bästa ryktet. Glöm dock dina fördomar – här finns massor med bra vin! Det sträcker sig från Avignon, vid gränsen av Tavel och Châteauneuf‐du‐Pape till den spanska gränsen och är uppbyggt av ett antal vinområden, bland annat Corbières, Faugères, Saint Chinian och Fitou. Vanliga druvor är cinsault, grenache, carignan, mourvèdre syrah, roussane, terret blanc och gris samt viognier med flera. När jag tänker röda viner och Languedoc är det ofta havstoner – sälta och alger, garrigue (örter) och stentoner som poppar upp i mitt huvud.
Faugères är en appellation (AOC) i Languedoc som ligger kring runt sju byar. Man fick sin AOC status 1982 för röda och rosé viner och för vita viner 2005. Innan detta gjordes viner etiketterade som Fine Faugères (1948) och från VDQS (Vin délimité de qualité supérieure) (1955) och senare också som Cru Faugères. Jordmånen utgörs till stor del av skiffer uppblandat med lera och/eller sand. Det är ett område med omkring 2000 hektar vingårdar och det finns ett 60-tal producenter, inklusive ett kooperativ, som gör vin under egen etikett. Omkring 45% av producenterna odlar antingen organiskt eller biodynamiskt, deras vingårdar utgör cirka 30% av vingårdarna i Fuagères. Man gör odlar främst blå druvor till rött vin (84%) och till rosé (14%), men det finns också några som gör vitt vin (2 %).

Domaine Leon Barral, Languedoc-Roussillon, Faugères, Frankrike
Producenten Domaine Leon Barral har lite drygt 20 hektar med vingårdar i området Faugères och man producera mellan 40-50000 flaskor om året. Familjen har odlat vin sedan 1750-talet men namnet Domaine Leon Barrel skapades 1993 när Dider Barell tog över. Namnet är en homage till hans farfar. Vingårdarna är biodynamiska och i vinerna kan man verkligen känna skillnaderna på de olika årgångarna.
Cuveé Jadis 2012, Domaine Leon Barral är ett vin gjort på druvorna carignan (50%), syrah (30%) och grenache (20%).
Vinet har ett lite syrlig anslag med massor med mörk frukt, svarta vinbär och mörka plommon som möter steniga toner med inslag av grafit och skiffer och torkad örter och blommor. Det finns också inslag av violtabletter, oliver och en fin pepprig ton samt en snyggt integrerade ekfatstoner. Vinet har lite torra tanniner, är lite kärvt med inslag av kärn- stjälkbitterhet, en fin välbalanserad syra och bra struktur.
Det här är en bra ambassadör för Faugères, det är ett vin som talar för regionen, känns ärligt, okonstlat, rent och fräscht.
Vaucluse, Södra Rhône, Södra Frankrike
Chêne Bleu är en vinproducent utanför Crestet i Vaucluse, södra Rhône, sydöstra Frankrike. Vingården heter La Verriere.
Vaucluse är ett relativt stort område i södra Rhône. Viner som görs här görs här kan klassificeras på flera sätt såsom Vin de Pays (VDP) du Vaucluse (lantvin), Côte du Rhône, villages eller som Vaucluse IGP (Indication Géographique Protégée) med flera.
Områdets terräng är varierande, det finns höga berg såsom Mont Ventoux (1,912m) och Luberon, dalgångar och områden med höga kullar som Danteilles de Mirailles och områden med ett flackare landskap. Klimatet är förhållandevis varmt, men då området är kuperat kan man nyttja höjdlägen för att få svalare lägen. De torra Mistral vindarna från nordväst kan också hjälpa till att balansera värmen och solens påverkan på druvorna. Man gör mest röda viner, de vita görs oftast på blandningar av druvorna grenache blanc, marsanne, roussanne, viognier, ugni blanc, clairette, bourboulenc, picpoul och/eller vermentino (rolle).

Chêne Bleu, Vaucluse, Södra Rhône, Södra Frankrike
Namnet Chêne Bleu betyder den blå eken och kommer från en blå ek på egendomen. Att den är blå beror på att den sprayas med koppar sulfit sedan 2005 för att skydda den mot angrepp då den led av en trädsjukdom. Jag provade deras vita vin Aliot som fått namn efter Aliot de Montvin, en man som köpte egendomen 1427 och startade en glashytta där.
Vingården La Verrière ligger på relativt hög höjd vilket ger extra fräschör till vinerna. Den drivs biodynamiskt och man producerar omkring 20-35000 flaskor om året. Gården köptes 1994 men de första vinerna såg dagens ljus först 2006. Förutom sina viner är man också kända för vad man kallar “Extreme Wine Experience” en vinskola/workshop som hålls i juni varje år och eventet International Grenache Symposium.
Aliot 2011, Chêne Bleu. Vinet görs på roussane (60%), grenache blanc (ca 35%) och marsanne (ca 5 %) och är klassificerat som Vaucluse IGP.
Här finns en liten ekfatston som ger såväl struktur som en mjukhet till vinet. Vinet blommigt med inslag av vita och gula blommor tillsammans med inslag av honungsmelon, gula päron och plommon samt en hint av brynt smör. Det finns också en lite söt örtighet med inslag av fänkål samt en fin dos av mineraler och en bra syra. Tillsammans skapar detta ett komplext vin som man bara vill ha mer av. Det är inte olikt vit hermitage i stilen. Det har den där runda lite feta tonen, smakrikheten och den kraftfulla elegansen, det har dock en fruktighet och lite andra örtertoner än dessa som ger det sin egen karaktär.
Bra vita vin från Rhône som detta visar att knastertorrt och hög syra inte är den ända vägen till himmelriket när det kommer till vitt vin. Just detta är kanske inte områdestypiskt men mycket gott.
Det är lätt att satsa på det säkra och välkända, då vet man man vilken upplevelse man kommer få. Man risker dock att missa det oväntade, det nya och det spännande. Bägge dessa viner har element av detta. Håll ögon och öron öppna för det finns massor med upplevelser som bara ligger och vänta i en flaska någonstans nära dig.
Skål
Magnus Reuterdahl