Vem har inte velat göra sitt eget vin? Vem har inte drömt om vindlande vingårdar, soldränkta backar och ett litet slott någonstans i södra Europa?

De flesta som delar denna dröm med mig tror jag drömmer sig till Medelhavets varma klimat, dock finns det de som istället uppfyllt sin dröm på hemmaplan och skapat vingårdar här i Sverige. Det finns till och med en egen vin-rutt; Vinvägen, som leder mellan ett drygt 20-tal vingårdar i Skåne. Det finns också vingårdar i Halland, på Öland, på Gotland och i Östergötland m m. Alla har fått experimentera sig fram och några har lyckats bra. Jag har inte testat några enorma mängder svenskodlat vin, men väl en del och vinerna från Åhus vingård och Wannborga Bränneri & Vingård har visat sig vara bra. Till våren ämnar jag besöka ytterligare ett par svenska vingårdar bland annat vingården Villa Mathilda, så drömmen behöver inte vara så långt bort – varken som turist eller om man vill starta vingård. Ännu är de svenska vinerna för dyra i förhållande till viner från mer traditionella vinländer, men ett par steg på vägen har man tagit och tittar man på kvalitetsutvecklingen ser framtiden ljus ut.

Vissa ser dock gärna att det går fortare – för några år sedan, tyvärr har jag ingen bild, såg jag en bumpersticker med texten ”Stöd svensk vinodling – kör SUV!”

Det är inte bara här i Sverige vi drömmer om vår egen vingård. På 1990-talet uppstod en grupp vinmakare i Bordeaux som kallades the garagistes vilket var en innovativ grupp av vinmakare som tillverkade vin i sitt eget hem eller garage, vins de garage eller garagevin. Mest känt är kanske Château Valandraud som startade sin verksamhet med en 0,6 hektar stor vingård i Saint-Émilion 1989. Då man 1995 fick ett högre betyg än flera av de stora Bordeaux-producenterna av Robert Parker steg priserna snabbt och idag kostar deras första vin närmare 2000 kronor flaskan.

Just en typ av garagevin, låt oss kalla det för trädgårdsvin, är kanske det som ligger närmast till hand för den vinmakningsugne. På 70-talet var det maskrosvin som gällde, och även om många (nostalgiskt ?) försöka pådyvla mig kunskapen om att just maskrosvin blir fantastiskt om det får lagras några år känner jag mig inte övertygad (utan väljer att njuta av lagrade bourgogner istället). Det finns också diverse vinsatser man kan köpa – som på några dagar eller veckor lovar underverk. Detta är ytterligare något jag kommer avhålla mig från. Ett annat sätt som ligger närmare drömmen är John Seymours (1914- 2004) idéer om att använda det som växer i ens egen trädgård. Seymour var en av förgrundsgestalterna i självhushållning-rörelsen i England och skrev en stor rad böcker i ämnet. Vidare publicerade han flera recept på vin som man kan göra från det som växer i sin egen trädgård, såsom palsternacksvin, svartvinbärsvin och eget druvvin.  Jag tror dock jag avhåller mig även detta och väljer istället att drömma om en egen vingård i Frankrike, Italien eller Spanien, någon gång i framtiden. För nu nöjer mig med att njuta av andras hantverk och kunskap och öppnar ett glas vin och drömmer mig bort!

När jag nu bläddrar i en av Seymours böcker, just denna bok är utgiven någon gång under slutet av 1970-talet, inser jag att de tankar han han och självhushållarna har sannolikt är en del av de idéer som är fröet för många av naturvinsmakarna, så här skriver han: Av riktigt mogna druvor blir det vin utan tillsats av extra socker och jäst. I själva verket är det så att ren druvsaft utan någon som helst tillsats alldeles av sig själv kommer att förvandlas till vin… …sedan kan det ju också lika gärna bli vinäger eller något annan som kanske inte är så njutningsfullt i vinglaset.

De första så kallade naturvinerna, ett samlingsnamn för viner gjorda utan eller med minimalt med tillsatser; kemiskt eller tekniskt, var ofta inte bra. De var inte ovanligt att de hade överjästa toner eller att jäsningen inte helt avstannat innan butelgering, att de hade en doft av septiktank, volatila syror och var i obalans. Möjligen följde dessa pionjärer råd av den typ som ges i Seymours bok, som i sig inte är fel men kanske inte byggda på praktisk kunskap från vingården: …koldioxiden försvinner antingen ut i luften eller stängs inne i buteljerna där den skapar champagne och andra mousserade viner… så enkelt är det (tja eller kanske inte…Luiz Alberto har skrivet ett intressant inlägg om So2 i vin)! Idag finns det dock många bra naturviner att köpa. I Sverige hittar man de flesta i vinbarer och på restauranger samt ett mindre antal i Systembolagets beställningssortiment. En personlig favorit är producenten Julie Balagny från Beaujolais, Bourgogne, Frankrike eller varför inte lite georgiskt qvevrivin (läs mer om Georgien och mitt besök där på Testimony of a wine junkie).

När jag tänker efter var det kanske i redan i barndomen drömmen om att göra eget vin började, med scen ur Emil och Griseknoen. Den episod där Emils mamma Alma brygger körsbärsvin till fru Petrell och Emil, Griseknoen och tuppen smaskar i sig de jästa bären. Detta leder för Emils del till ett nykterhetslöfte för all framtid – det gjorde det inte för mig!

Skål!

Magnus Reuterdahl

Läs mer på min privata vinblogg: Magnus Reuterdahls vinblogg Aqua Vitae!