Jag har en god vän som bor i Düsseldorf i Tyskland. Vad han gör där är oklart men han åker hem till Stockholm lite då och då. Då brukar han ha med en godispåse med allehanda olika tyska öl till mig i varierande stil, pris och kvalitet. Det mesta är väldigt intressant och gott. Ibland händer det att det dyker upp en otippad överraskning som vid den senaste leveransen.

Den här gången kollade jag inte så noga i påsen utan tackade så mycket och lade ut den på balkongen för att utnyttja det kalla vädret som ölkylare. Jag tog en öl om dagen tills jag i botten på påsen fick se något som inte verkade bekant.

Där låg en brunstensfärgad flaska med lila etikett försedd med bege text och lite förgyllning på kanterna samt en stiliserad fågel högst upp. Jag insåg genast att det här var något alldeles extra. Jag tog upp flaskan och läste med förvåning, Zundert Trappist. Jag vände på flaskan för jag trodde inte mina ögon, men där fann jag den välbekanta hexagonen med texten ”Authentic Trappist Product”. Detta var för mig ett okänt trappistkloster och därmed ett helt ny trappistöl som jag dessförinnan inte provat. Det visade sig vara det senaste tillskottet i trappistölfamiljen.

Intresset är stort och missuppfattningarna är många om trappister och deras öl. De ska absolut inte blandas ihop med så kallade klosteröl eller munköl. Det behöver inte betyda att de är dåligt eller trista öl, tvärt om. Många av klosterölen är välbryggda och mycket goda, men trappistöl är det inte.

Trappistorden är en katolsk nunne- och munkorden och ursprungligen en gren av cisterciensorden men räknas i dag som en egen ordern. Orderns namn är egentligen Ordo Cisterciensis Strictoris Observantiae, förkortat till O.C.S.O. och betyder ungefär ”de stränga cistercienserna”.

Det första trappistklostret Notre Dame de la Grande Trappe grundades 1664 av Armand Jean le Bouthillier de Rancé i Normandie. 1689 grundades även ett nunnekloster. Nunnorna kallas förövrigt för trappistiner. Under franska revolutionen med de efterföljande Napoleonkrigen fördrevs Trappisterna ut ur landet till Belgien och Nederländerna och vidare ut i vida världen. I dag finns det cirka 150 kloster och som uppskattningsvis inhyser cirka 2000 nunnor och 3000 munkar.

Klostren ska vara självförsörjande och bakar därför sitt eget bröd, ystar sin egen ost och brygger sitt eget öl. Alla produkter som är godkända till försäljning förses med den åtråvärda ITA-loggan, en hexagon med texten ”Authentic Trappist Product”. ITA står för International Trappist Association och är den organisation som äger och förvaltar varumärket Trappist.

För att hedra gud brygger man naturligtvis med högsta tänkbara kvalitet, men huvudsakligen inte för det egna behovet. Munkarna dricker sällan eller aldrig de starkare brygderna själva. Flera av kloster har svagare öl för intern konsumtion. Ett lysande exempel är Chimay Dorée Goud 4,8% som från början enbart avsett för munkarna själva och deras gäster och besökare. Därför var det i princip omöjlig att få tag i för någon utanför klostrets murar.

En och annan flaska läkte väl ut, det vet jag då jag själv fick min egna butelj för många år sedan. Nu mera finns Dorée Goud på Systembolagets beställningssortiment men tyvärr med kollikrav.

För att bli godkänd som trappistbryggande kloster och ölleverantör krävs det att man först får påvens godkännande. Därefter måste klostren följa tre direktiv.

Det första direktivet innebär att man måste brygga innanför klostrets murar. Det betyder att det franska trappistklostret Mont des Cats faller bort då de får sitt öl levererat från Chimay. Det står Trappist på flaskan men de får inte ha ITA-loggan. Mont des Cats finns faktiskt på systembolagets beställningssortiment men det är oklart om det är en speciell brygd eller inte. Förmodligen påminner den om någon av Chimays egna och den är ganska exklusiv, 61,90 kr för 33 cl och 7,6%.

Det andra direktivet innebär att det måste vara en prästvigt munk närvarande och som övervakar bryggningen. Det kan vara vanliga dödliga som brygger och arbetar under honom men den prästvigda munkens ord är lag.

Det tredje direktivet innebär att klostren inte får vara vinstdrivande. Allt överskott av inkomsten till bryggeriet måste gå till någon form av välgörenhet. Naturligtvis efter att klostret tillgodosett sina egna behov. Vad välgörenhet innebär är väldigt fritt att tolka men det är alltid behövande som får hjälp på något sätt.

Man kan också bli av med licensen att brygga öl. Något som La Trapp fick erfara under åren 1999 till 2005 då man förlorade rätten att använda ITA-loggan på sina flaskor. Under den nämnda perioden ansågs man vara för kommersiell och bryta mot de heliga reglerna när man anlitade ett bryggeri utanför klostrets murar för att hjälpa till med bryggandet. Aja baja.

Produktionen klostren i mellan variera kraftigt. Hårdas är Westvletrn där man inte brygger mycket mer än de man absolut behöver och där ölförsäljningen är hårt kvoterad. Det går att besöka klostret men man måste förboka sitt besök. När man anländer så tar de registreringsnumret på bilen så det går inte komma nästa dag med samma bil. Då blir det nobben. Ett kafé som ligger mitt emot klostret får själv hämta sin dagliga ranson. Ingen service här inte. En kaxig detalj med klostrets öl är att de helt saknar etikett. Det är bara på kapsylen som man kan se vad för typ av öl det är. På fat? Skulle inte tro det.

Den raka motsatsen är klostren La Trappe och Chimay som har datoriserat sin byggprocess och skrämt upp volymerna rejält. I dag finns båda representerade i Systembolagets ordinarie sortiment vilket i sin tur måste innebära ett ansenligt överskott.

En del kloster brygger enbart en sort medan andra brygger flera olika öl med varierande alkoholstyrka och buteljerar i olika storlekar. Flera av dem förekommer även på fat. Det finns egentligen ingen gemensam smakprofil på trappistöl. Visst, flera av dem är starka, fylliga och förhållandevis söta med hög alkoholhalt. Men det finns även undantag som exempelvis La Trapps veteöl eller Chimays Dorée Goud. Det egentliga enda gemensamma karaktärsdraget är att samtliga öl är överjästa.

Trots den relativt höga alkoholhalten, som varierar från 4,8 till dryga 11%, smakar de fylligt och gott. Det beror på den stora mängden malt av både korn och vete som ger ölen en hög stamvörtstyrka och i sin tur generös maltig smak och fyllig sötma. En del är även smaksatta med kryddor, örter, pomerans och någon form av oraffinerat socker för att starta flaskjäsningen.

En fråga som ofta kommer upp är varför öl från Trappistkloster är så stark. Många företeelser har flera sanningar. Källor hävdar att man lärde sig att jäsa ölet flera gånger på flaskan från benediktinermunkarna, vilket kanske inte är så ologiskt. Trappisterna är avlägsna släktingar till benediktinerna som höll på med mousserande vin med flera jäsningar. Dom Pérignon är väl den mest kända av dem alla.

Nedan är en förteckning på de godkända trappistklostren för ölbryggning just nu.

Öl                    Kloster                                    Ort/region

Belgien

Achel               Sint-Benedictusabdij de Achelse Kluis           Hamont-Achel /Flandern

Chimay                       Notre-Dame de Scourmont     Chimay/Vallonien

Orval               Abbaye Notre-Dame              Orval/Vallonien

Rochefort                    Abbaye de Notre-Dame de Saint-Rémy         Rochefort /Vallonien

Westmalle                   Onze-Lieve-Vrouw van het Heilig Hart          Westmalle /Flandern

Westvleteren   Sint-Sixtusabdij                       Westvleteren/Flandern

Nederländerna

La Trappe                   Onze Lieve Vrouw van Koningshoeven                     Tillburg

Zundert                       Abdij Maria Toevlucht                                   Zundert

USA

Spencer                       St. Joseph’s Abbey                 Spencer/Massachusetts

Österrike

Engelszell                    Stift Engelszell                        Oberösterreich

Personligen kan jag uppleva flera av de tyngre och starkare trappistölen som lite överlastade, övermogna och för söta. Och det är kanske orsaken till att jag uppskattar Chimays Dorée desto mer. Den är friskt syrlig med inslag av nejlika och lite apelsintoner. Passar utmärkt till ost och skinksmörgås eller i den antågande sommarens eftermiddagsvärme. Där kommer den att passa perfekt då den har en alkoholhalt på 4,8%

Chimay Dorée Goud Bieres de Chimay 4,8%
Artikelnummer: 88960 kollikrav = 24 stycken.
Pris: 25,50 kr

En annan favorit är Engelszell. Jag kom i kontakt med den första gången i Reykjavik på Island. Jag var på en mikroölspub och fick syn på flaskan. Tyvärr fick jag inte prova den då de bara hade fått tag i en flaska som var för privat bruk. De dröjde något år så fanns den på utvalda svenska krogar. Den jag provade först var deras starkare variant Gregorius. Den var absolut inte obehaglig men kanske inte min smak riktigt. Betydligt roligare och bättre anser jag att Benno är med sin något lägre alkoholstyrka om 6,9%.

Färgen är någonting mellan koppar och bärnsten och rätt grumlig. Smaken är uttalat vinös och något fyllig och söt med tydliga jästig bitter eftersmak. Jästens bitterhet känns på sidorna av tunga och inte långt bak på tungan som är fallet med humlebeska.
Engelszells trappistöl har funnits på Systembolaget men tyvärr inte för tillfället. Bara att beklaga och det är oklart om den kommer tillbaka.

Som framgår av artikelns inledning så är Zunbert helt ny för mig. Med sina 8% alkohol och ljusa färg så klassar jag den som en triple. Zunbert är betydligt fräschare i doften är exempelvis Benno. Men det är kanske en orättvis jämförelse. På det hela taget känns Zunbert lättare och fräschar i alla aspekter trots sina 8%. Det här är nog den mest välbalanserade trappistöl som jag provat. Vinöst, jag men på ett betydligt lättare och elegantare vis än jag tidigare upplevt. Att den skulle vara 8 procent är svårt att tro. Mycket välbalanserad med smak av fruktig vört och antydan till kryddor. Jag upplever ingen jästbeska överhuvudtaget och ölets kropp är inte svulstig på något sätt. Jag har helt enkelt svårt att ringa in Zunbert:s smak men god är den. För närvarande har Zunbert ingen importör i Sverige. Men jag tror att det bara är en tidsfråga innan den hittar hit.